Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Östergötland af Johannes Sundblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
götlancl. »Silfverskäpet», till hvilket dörren gerna lemuas på
glänt, inger en viss respekt, och det dukade gästahudsbordet är
riktigt praktfullt. Hemmadöttrarne i det förmögna bondehemmet
deltaga aldrig i det gröfre arbetet, kläda sig väl och dyrbart
samt kokettera ej så litet mod sina vackra händer. De gifta sig
helst inom bondearistokratien, men taga äfven numera någon
gång herremannen till godo, kanske ofta blott för att få heta fru.
Någon mesalliance nedåt ingå de ytterst sällan.
Frånser man drygheten och stoltheten i folklynnet, så finnes
dock hos detta en ej ringa fond både af godmod och redbarhet.
I det breda leendet, med hvilket bonden helsar främlingen
välkommen, ligger något fryntligt och tilltalande. Till sin natur är
östgötabonden flegmatisk och ej så litet prosaisk, åtminstone gäller
detta om slättbon. Det är skogen med sitt dunkel och insjön
med sina dimmor, som skapat skogsfrun, sjörået och alla dessa
mytiska väsen, omkring hvilka sången och sägnen tälja sina
underting. På slättbygden vet man ej ord om detta. Folkvisans
toner ha länge sedan förklingat, och folksägnen är så godt som
utdöd; och omtalar en slättbo någon gång en sådan, så sker
det med en viss ursäkt i tonen: »en enfaldier skogsbo har talt
om’et». Ett forntida drag finnes dock qvar, och det är
gästfriheten bland de förmögne, som emellertid understundom har litet af skryt uti sig.
Näst åkerbruket stå bergshandteringen och skogsdriften som folkets näringskällor. Norra delen
af provinsen utgör en särskild bergslag med ej så obetydlig grufdrift, och i dessa bygder har under senaste
tiotalet en stor verksamhet rådt i skogshandteringen. I södra delen utgör kreatursuppfödningen en af
befolkningens näringskällor. Handaslöjden är åter föga utvecklad; en tillstymmelse till något bättre börjar
dock numera visa sig.
I afseende på kommunikationsanstalter är landskapet väl lottadt. Icke nog med, att det är
genom-korsadt af jernbanor, det har äfven sina båda kanaler, framkallade af dess vattensystem, som gjort det
lämpligt för sådana anläggningar. Göta kanal är ett verk, som i storhet saknar sitt motstycke på det
området, och främlingen, som reser utefter densamme, vet knapt hvilket han mest skall beundra:
skönheten hos omgifningarne eller kraften hos det folk, som en gång skapade honom. Kinda kanal kan ej mäta
sig med den äldre brodern i djerfhet och storslagenhet, men han täflar med honom i omgifningarnes
skönhet. Djupa barrskogar, leende hult, ståtliga herresäten, trefna bondgårdar, mullrande qvarnverk och
surrande fabriker möta hvart ögat vänder sig, och mot allt detta hålla sjöarne der och hvar sina
klara speglar.
Nu till ett kortfattadt omnämnande af do platser, som teckningarne framställa, samt ett par andra.
Raden af dessa börjas med Linköping, provinsens residensstad och medelpunkten för dess
administrativa lif. Stadens namn, troligen härledt af det gotiska lionga (tingta, döma) och Jcaupung
(köp-stadsplats) antyder, att platsen, som ofta bland våra förfäder, utgjort en förening af tings- ocb köpstad.
»Liongakaupung» blef emellertid ett gammalt namn, och är det först i medlet af 1400-talet som det
skrifves Lyncyping, ett namn som det sedermera inom några trakter af provinsen fått i folkidiomet
behålla. När Linköping fick sina stadsprivilegier, kan ej med säkerhet uppgifvas, men att det tidigt varit
en plats af större betydenhet, kan man döma deraf, att det kyrkomöte, som blef början till landets
läggande under påfveväldet, hölls här (1152). Under medeltiden tilldrog sig för öfrigt intet af större
betydenhet, och är det först i vår nyare historia, som platsen rycker uppmärksamheten till sig förmedelst tvenne
händelser, hvilka genom sina följder fingo en så mycket större sådan. Stångebro slag lyftade nämligen
kungakronan öfver till den yngsta Yasagrenen, medan Linköpings blodbad fäste den ännu säkrare på
segervinnarens hjessa.
Stjernarp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
