Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småland af Gustaf A. Aldén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
forntiden kar uppfödandet af ungboskap varit en hufvudnaring. Det var Gustaf Vasas påbud, att
små-ländingarna icke fingo sälja varor utom landamäret och endast till bestämdt pris, som mer än
reformationen bragte hela Småland under Dacke i härnad mot konungen. Först i senare tid har
mejerihandte-ringen börjat träda i stället för boskapsuppfödandet. Skogen har särskildt utefter jernvägarna illa
med-farits. Bergs- och brukshandtering förekommer ju här och hvar, utan att dock hafva större betydelse.
Fisket är vid kusterna och i vissa insjöar ganska gifvande, men utbytet af jagten har under senare åren
genom oförstånd och tjufskytte betydligt minskats.
Samma vexling, som finnes i landets natur, märkes äfven i folklynnet, om man nämligen fäster sig
vid det inre och egentliga Småland. I de norra och nordöstra trakterna åter finnes hos folket mycket
af den trygghet och sjelfkänsla, som kännetecknar nabofolket i Östergötland. Och’kustbefolkningen,
särskildt utefter Kalmar sund, har ofta låtit tala
om sig för en obändighet och vildhet, som
ammats under det farliga och oroliga lifvet
ute på sjön i kamp med vågor och brottsjöar.
Det samma gäller om skogsborna i söder,
synnerligen på gränsen till Bleking. Här bland
»knifva-herarne» (knifpojkarne), »männer för
Hamnen på Visingsö.
sig, en vikingastam, med styrkan till lagbalk», har knifven alltid setat löst i skidan, och det är icke
många årtionden sedan hustrurna vid gästabuden plägade medföra åt sina män lakan till sårförbindning
eller liksvepning. Till idrotterna hörde att »spänna bälte» och spörja hvarandra, huru många tum kallt
stål som tåltes, och kämparne lofvade hvarandra »att skära en flisa, så att sol och måne skulle skina
derigenom». Dessa bygder voro ock utgångspunkten och härden för den blodiga Dackefejden, och så väl
Dacke som hans höfdingar hörde till det laglösa följe, som långt senare hade sitt tillhåll i de djupa
gränsskogarne.
Men i det inre Småland har ända till senare tider, då de bättre kommunikationerna, folkskolorna
och de religiösa rörelserna väsentligen omändrat och utplånat de säregna lynnesdragen, lefvat ett lifiigt,
raskt och idogt slägte, som trälat och knogat mellan bergen och stenarna för att afvinna den magra
jorden åtminstone liafrekakan, rofvällingen och senare potatismålet. Rörligheten har ofta slagit öfver i
ombytlighet och utvandringslusta. Den magra kosten har försvagat kroppen och bragt själen ur jemvigt
liksom fastorna under medeltiden, och så uppstod på 1840-talet »predikosjukan», då qvinnor och barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
