Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Den fasta grunden - Det äldsta och det yngsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den iasla grunden
Det äldsta och det yngsta
Vi går på en landsväg någonstans i en av Sveriges
skogsbygder. Vägen är nybyggd, och på sina ställen gör den kraftiga
skärningar i terrängen. Där har man ett utmärkt tillfälle att
iakttaga hur den svenska marken är beskaffad ett stycke
nedanför ytan. Det är två ting man observerar, överst är det
ett lager av grus, sand, stenar och hårt sammanpackad jord.
Därunder ligger det fasta berget, och i skärningen ser man
granitens eller gnejsens vackert korniga ytor. Var det inte
mer än detta? Lite vanligt skogsgrus och ett stycke vanligt
gråberg, sådant som vi ser varje dag. Ja, det är ingenting
ovanligt för svenska ögon, det är tvärtom det vardagligaste av allt.
Men det är en av vetenskapens ädlaste uppgifter att väcka
vår förundran över det enkla och vardagliga. Att det lösa
gruset ligger direkt på det hårda hälleberget är en märkvärdighet
som man förstår bättre, om man vet att gruset är bildat under
kvartärtiden och berget under urtiden, och att kvartärtiden
är den yngsta men urtiden den äldsta av de perioder, i vilka
geologerna indelar jordens historia.
Att de yngsta bildningarna ligger omedelbart ovanpå de
äldsta är en företeelse som är ytterst sällsynt på jorden och
som placerar vårt land i en egenartad undantagsställning. En
utlänning skulle förstå det bättre. Han skulle förvånad fråga,
vart alla avlagringarna från de mellanliggande tiderna tagit
vägen, varför det inte mellan urberget och istidsgruset finns
några bergarter från silurtiden, stenkoistiden, juratiden,
tertiärtiden. Ett svar på den frågan skulle uppenbara, att vårt land
har haft en mera egenartad bildningshistoria än flertalet av
de övriga europeiska länderna.
Jordens skapelsehistoria kan koncentreras i följande schema
över de geologiska tidsåldrarna. Det bör helst läsas nerifrån
uppåt, eftersom de yngre bergarterna i normala fall vilar
ovanpå de äldre.
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
