Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Den fasta grunden - Från urtiden till kambrium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den fasta grunden
Det andra svenska gnejsområdet sammanfaller i huvudsak
med landskapet Södermanland, medan det tredje sträcker sig
utefter Bottniska vikens kust från trakten av Gävle upp till
finska gränsen. I de södra delarna är detta område mycket
brett och sträcker sig nästan till Östersund.
Ett urbergsland, byggt av gnejs, granit och leptit, det är alltså
det första vi ser, när vi med geologens ögon betraktar Sverige.
Från urtiden till kambrium
Att Sverige till övervägande delen är ett urbergsland hindrar
emellertid inte att det inom landets gränser finns många
intressanta bildningar från yngre geologiska perioder.
Märkligast är avlagringarna från den kambrosiluriska tiden. Men
mellan urtidens slut och den kambriska tidens början ligger
en mycket lång tidsperiod, som ofta brukar kallas den
algon-kiska tiden. Här och där i Sverige finns det betydande
bildningar från denna tid, både sedimentära och eruptiva bergarter.
De ligger emellertid isolerade och långt ifrån varandra. Vi får
besöka många olika trakter för att träffa på dem alla.
Först reser vi till Dalsland. I de östra och mellersta delarna
av detta landskap är terrängen ovanligt vild och sönderbruten.
Där har en gång den s. k. dalformationens bergarter avlagrat
sig. Det är sandstenar, kvartsiter och skiffrar. Deras
sammanlagda mäktighet är inemot 2 000 m. De intar emellertid inte
längre sitt ursprungliga horisontella läge utan har veckats ihop
till en bergskedja, som sedan i sin tur blivit till större delen
nedbruten.
Från Dalsland beger vi oss till Dalarna. I nordvästra delen
av detta landskap utbreder sig ett stort sammanhängande fält
av röd eller grå sandsten. Det sträcker sig in ett stycke i Norge
och i södra Härjedalen och har blivit kallat den jotniska
sand-stensformationen. Antagligen har dessa sandstensavlagringar
en gång varit utbredda över mycket större områden. Man har
nämligen på flera andra ställen funnit mindre förekomster av
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
