Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Den fasta grunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den. fasta grunden
ligen sandstenar, skiffrar och kalkstenar, som ligger
omedelbart ovanpå urberget. I dessa bergarter finns det gott om fossil,
som visar att djurvärlden i silurhavet var relativt högt
utvecklad och rik på arter. Där fanns djur, som var äldre släktingar till
våra dagars kräftor, musslor, snäckor och bläckfiskar. I många
svenska byggnader, som uppförts av kalksten, kan man i
väggarna eller golven se ett och annat av dessa fossil, särskilt de
egenartade ortoceratiterna, vilkas skal liknar smala kilar,
uppdelade av mellanväggar i ett antal kamrar. För den geologiska
vetenskapen är dessa fossil av yttersta värde, emedan de gör
det möjligt att bestämma avlagringarnas relativa ålder. De
bergarter, som det här är fråga om, har avlagrats under tre
på varandra följande geologiska perioder: kambrium,
ordovi-cium och silur.
Dessa tre perioder brukar av de nordiska geologerna
sammanföras under benämningen kambro-silur. Ordet är onödigt
långt och tungt, och vi tar oss därför ibland friheten att
använda ordet silur som en gemensam benämning på alla tre
systemen. Låt oss alltså undersöka var de svenska
silur-områ-dena är belägna.
Det sydligaste silurområdet träffar vi i Skåne. Det
västsvenska gnejsområdet skjuter ner i mellersta Skåne, och
närmast därintill kommer det kambrosiluriska bältet. Det sträcker
sig som ett brett band snett genom Skåne i sydöst-nordvästlig
riktning från Sandhammaren till Söderåsen, alltså från trakten
av Simrishamn förbi Eslöv och vidare bortåt Billesholm.
Sveriges båda största öar, Gotland och Öland, är siluriska.
De utgör delar av ett mycket stort kambrosiluriskt område, som
även omfattar den småländska kuststräckan utefter
Kalmarsund samt öarna Dagö och ösel och det mesta av de baltiska
länderna Estland, Lettland och Litaven. Om vi kunde torrlägga
Östersjön, skulle vi sannolikt få se en stor silurisk slätt utbreda
sig från Kalmar till Leningrad.
Två av mellersta Sveriges mest typiska slättbygder,
nämligen östgötaslätten och Närkesslätten, är till väsentlig del
formade av siluriska bergarter. Östergötlands silurområde bildar
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
