Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Den fasta grunden - Svensk sten i svenska byggnader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den fasta grunden
att vulkanerna har varit i verksamhet under tertiärtiden. Sjön
Mien i södra Småland samt norra och södra Dellen i
Hälsingland är ”vulkansjöar’’, bildade såsom kraterliknande
sänk-ningsområden, där vulkaniska utbrott ägt rum.
Under större delen av tertiärtiden hade vårt land sannolikt
ett tropiskt klimat. Fynd från Spetsbergen och norra Tyskland
gör det troligt att de svenska skogarna då bestod av palmer,
cypresser, valnötsträd o. d. Mot slutet av tertiärtiden blev det
emellertid allt kyligare. Den värmeälskande växtligheten dog
ut, och Sverige blev ett land av ödsliga tundror. Men detta var
endast inledningen till den stora katastrof som skulle komma
att övergå vårt land genom den kvartära nedisningen. Vi är
framme vid istiden.
Svensk sten i svenska byggnader
Den svenska berggrunden möter oss inte bara i den mark som
vi trampar på. Den har också sen lång tid tillbaka gett det
svenska folket ett byggnadsmaterial, som har använts på
många vis. Visserligen är Sverige också ett skogsland, och
därmed följer att trähuset under tidernas gång varit det svenska
folkets typiska bostad. Visserligen har teglet och betongen
satt sin prägel på den nutida byggnadskonsten. Detta hindrar
dock inte att vi nästan var som helst i vårt land kan få se
byggnader, som uppförts av granit, gnejs, sandsten eller kalksten.
Det är det svenska urberget och den svenska kambrosiluren
som sålunda har hjälpt människan att utforma den
kulturgeografiska bilden av vårt land.
Den historiska utvecklingen har varit den, att man tidigt
började använda de bergarter som är lättast att bearbeta,
nämligen kalksten och sandsten, och först långt senare övergick
till att utnyttja de hårdare urbergarterna. Under 1100- och
1200-talen uppfördes ett stort antal kyrkor av kalksten, åtskilliga
också av sandsten. Detta var naturligtvis vanligast i de
trakter, där man har kambrosiluriska bergarter till förfogande, så-
6 Furuskog
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
