Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Den stora landisen och dess verk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den stora landisen
den. Men flod- och driftteorierna hade ännu för stor makt över
sinnena. Martin blev bara en ropande röst, en ensam förkämpe
för istidsteorin.
Men på 1850-talet skedde det stora genombrottet här i
Sverige. Istidsteorin slog igenom, och det betydde att man
började se på Sverige med nya ögon. Det var som att upptäcka
sitt fosterland på nytt. Det är tre svenska forskare som mer
än andra förtjänar att hedras för denna upptäckt: Otto Torell,
Hampus von Post och A. Erdman.
Otto Torell berättar i sin skrift "Undersökningar över istiden"
att han hade tvekat länge, innan han vågade bryta med sin tids
auktoriteter och ansluta sig till istidsteorin. "Själv kände jag
tyngden av alla inkasten mot en skandinavisk inlandsis så
djupt, att det erfordrades två års ishavs- och alpresor, innan
de sista tvivlen gåvo vika.” — "Under en resa i Schweiz 1856
greps jag emellertid så av likheten emellan jökelfenomenen
och de omtvistade förhållandena i norden, att jag ej kunde
betvivla deras identitet.”
1856 tycks vara det egentliga födelseåret för läran om den
nordiska istiden. Samma år hade nämligen Hampus von Post
varit i Skedvi socken i nordligaste Östergötland och
undersökt ett gruslager, som hade blivit genomgrävt när man sänkte
Sillsjön. Resultatet av undersökningen meddelade han i en liten
uppsats "Om kross-stensbäddar i Skedvi socken” i
Vetenskapsakademins förhandlingar den 12 nov. 1856. De bildningar som
det var fråga om kunde omöjligt ha uppstått i vatten, varken
av vågsvall eller av en rullstensflod. Det var "på ett
egendomligt sätt hopade avlägringar av kantig sten, krossat stengrus
och finaste kross-sand”. Det fanns inte spår till skiktning i
denna grusbädd, utan stenarna var inströdda utan ringaste
ordning i gruset. Alldeles kantiga och mer eller mindre tillrundade
stenstycken låg bredvid och blandade med varandra, det fina
gruset och de små rundade stenarna likaså. Allt detta var
inhöljt i ett lerartat slam av gråsvart färg. ”Allt häntydande på
ett bildningssätt för hela denna anläggning, vartill ingen
tjänligare förebild kan uppföras än de av en glaciärmassa fram-
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
