Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Den stora landisen och dess verk - De svenska moränmarkerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den stora landisen
den. sida som var vänd mot isen. Där berget var sönderbrutet
genom sprickbildningar trängde isen ner, fördjupade och
utvidgade sprickorna och dalarna. Block och stenar, som hade
sprängts lös genom frysning, blev bortfraktade av isen. Om
sådana stenar släpades över berghällar blev dessa repade i
samma riktning som isen rörde sig. Dessa repor eller räfflor
finns ännu kvar. De är naturens egna hällristningar, som
berättar om den stora isens rörelser på svensk mark. En rundad
berghäll djupt inne i skogen är ett av de mest typiska
vittnesbörden om att vi befinner oss i ett land, som en gång varit
nedisat.
De svenska moränmarkerna
Här har talats om allt som landisen fraktade bort från vårt
land. Fick vi ingenting kvar? Jo, massor. Den som har haft
tillfälle att se en glaciär, vet hur det framför dess istunga har
samlats stora mängder av sten och grus. Landisen arbetade på
samma sätt. Den bröt lös stora mängder av material från
berggrunden, malde sönder det och släpade det med sig. När isen
sedan smalt bort, kom detta material att ligga kvar.
Det vanliga namnet på denna avlagring är morän eller
morängrus. Förr sade man vanligen krosstensgrus. Ett folkligt
namn på det vanliga morängruset är pinnmo. Det typiska
för moränen är att den består av en osorterad blandning av
stort och smått material, i regel hårt sammanpackat. Stenarna
är kantiga, inte rullade i vatten.
Här kan det vara tillfälle att se hur de olika sedimenten
brukar indelas med hänsyn till kornens storlek. Det är en
indelning som är lätt att komma ihåg, därför att siffran 2 ständigt
återkommer. Föremål med en diameter av mer än 2 dm kallar
man block. Sten har en diameter av 2 dm—2 cm, grus 2 cm—2
mm, sand 2—0,2 mm, mo 0,2—0,02 mm, mjäla 0,02—0,002 mm och
lera mindre än O,oo2 mm.
I vanlig svensk urbergsmorän räknar man med omkring 25 °/o
grus, 25 °/o sand, 30 °/o mo, 15 °/o mjäla och 5 °/o ler, allt hårt
sammanpackat under isens tryck.
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
