Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. De svenska landformerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De svenska 1 a n d f o r m e r n a
Det svenska fjällområdet begränsas i väster av norska
gränsen och i öster av en linje som går ungefär från Kiruna i
Norrbotten till Transtrand i Dalarna. Det kan indelas i en nordlig
och en sydlig huvuddel, som skiljs åt av den jämtländska
fjällsänkan. Denna markeras i Norge av Trondheimsfjorden, i
Sverige av de stora jämtländska sjöarna.
Vi börjar med den nordliga huvuddelen och kan då först
konstatera, att fjällkedjan består av tre jämnlöpande,
långsmala bälten, som vi kan kalla den västra lågfjällszonen, den
centrala högfjällszonen och den östra lågfjällszonen. I den
västra lågfjällszonen består berggrunden av skiffrar,
som haft svag motståndskraft mot nedbrytningen. Där är flacka
lågfjäll och stora böljande fjällslätter de typiska landformerna.
Slätterna ligger i allmänhet mindre än 1 000 m över havet, och
bergen håller sig vanligen mellan 1 000 och 1 500 m. Det finns
dock ett undantag, nämligen S u 1 i t e 1 m a, ett fjäll som är
uppbyggt av den hårda bergarten gabbro och därför har motstått
erosionen bättre. Det har, så att säga, preparerats fram ur den
mjukare omgivningen. Sulitelma ligger på gränsen mellan
Sverige och Norge, och dess "svenska stortopp" når en höjd
av 1 869 m, medan den norska "Störstetoppen” når 1 914 m.
Det kan också anmärkas att det är på den norska sidan som
vi träffar det stora gruvsamhället Sulitelma med det berömda
kopparverket.
I den centrala högfjällszonen reser sig några
stora fjällmassiv, som består av hårda och motståndskraftiga
grönstenar, särskilt amfibolit. Dit hör först och främst vårt
lands tre nordligaste fjällområden i Norrbotten. Söder om Torne
träsk finner vi Abiskofjällen, som i Pallemtjåkko når
en höjd av 1 765 m. Söder om dessa reser sig Kebnekaise,
som har höjdrekordet bland de svenska fjällmassiven.
Kebne-kaises sydtopp har tidigare angivits vara 2 123 m, men de
senaste mätningarna har stannat vid 2 120,8 m. Sydväst om Stora
Lulevatten utbreder sig landets vidsträcktaste och vildaste
fjällområde med S a r e k som kärna. Sarjektjåkkos stortopp
är 2 090 m. Även i Sareks grannskap finns det ett par toppar
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
