Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. De svenska landformerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De svenska landformerna
lansvenska låglandet har på det viset blivit en stor brottzon,
där sänkningsfälten och de mellanliggande bergplatåema,
horstarna, bildar de viktigaste landskapsformerna.
Denna sönderbrytning av den mellansvenska urbergsytan har
sannolikt skett som en fjärrverkan av stora
bergskedjebild-ningar på andra håll i världen. Veckningsrörelserna har inte
nått fram till Sverige, men det har ändå blivit en press på
landet, och den hårda, sköra urbergsytan har spruckit sönder
i block, som har förskjutit sig mot varandra.
En sänkning utefter en spricklinje brukar man kalla
förkastning. Ett sjunket område, som är omgivet av
förkastnings-branter, kallas förkastningssänka, gravsänka eller
sänknings-fält. En höjdrygg, som står kvar mellan två förkastningssänkor,
kallas horst.
De mellansvenska förkastningarna har till stor del varit
avgörande för den urgamla indelningen i landskap. De sänkta
områdena har blivit övertäckta av fruktbara leror, tidigt
uppodlade och tätt bebyggda, och de har utvecklat sig till
landskapens centralbygder. De högre liggande horstarna har
däremot blivit skogbevuxna ödemarker, som har undvikits av
bebyggelsen och därför bildat gränsmarker mellan landskapen.
Som exempel kan vi ta Närke. Närkesslätten kan betraktas som
ett sänkningsfält, och landskapet begränsas åt de flesta håll av
skogklädda horstar: mot Östergötland av Tylöskogen, mot
Västergötland av Tiveden, mot Karlskoga av Kilsbergen, mot
Västmanland av Käglan.
Det landskap som lämnar de allra vackraste exemplen på
mellansvensk förkastningsstruktur är Östergötland. Den
stora motsättningen mellan den bördiga östgötaslätten och
norra Östergötlands skogsbygd beror på två stora
förkastnings-linjer, som går i östvästlig riktning. De båda smala vikarna på
östgötakusten, Bråviken och Slätbaken, betingas av dessa
brottlinjer. Från Bråvikens norra strand reser sig Kolmården som
en brant vägg. Kolmården är en upplyftad, snedställd
bergplatta, som vänder sin branta kant söder ut mot Bråviken och
sin långsluttande sida norr ut mot Södermanland. Förkastnings-
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
