Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. De svenska sjöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De svenska sjöarna
en näringsrik sjö är inte så storslagen som kring en fjällsjö, den
påminner mera om ett idylliskt vardagsliv. Vid stranden växer
kanske några alar, som bildar ett grönt stängsel mellan sjöns
vattenyta och de odlade åkrarna. Här och där avbrytes åkern
av en kärrmark eller en betesäng. Att sjön själv är rik på
liv ser man först och främst av de stora mängder vass, som
växer i vattnet närmast stranden. Vassen bildar på många
ställen en hög mur, som ingen båt kan ta sig igenom. Ingenstans
har fåglarna ett så bra skydd som i de täta vassruggarna.
Vassen dukar inte ens under för den strängaste vinter, utan den
låter sina torra jättestrån med de yviga axen stå kvar som en
brun vinterskog omkring sjöstranden. Vassen är vårdväxten
för de sjöar som lever tillsammans med bygden och människan,
och i god samklang med detta står den tjänst som vassen senast
gjorde människan, då den i en hård nödtid blev ett välkommet
foder i lagårdarna.
Utanför vassen och säven simmar näckrosor och andra
vattenväxter med flytande blad. I vattnet vimlar det av små djur
och växter. Plankton är så rikt utbildat, att vattnet ibland
är alldeles grönt av alla de små liven. När de dör, sjunker de
till botten och bildar den gyttja, som är så typisk för de
närings-rika sjöarna. Den vita plåtskivan brukar i dessa sjöar synas
till omkring 8 meters djup.
Utom de näringsfattiga och den äringsrika sjöarna finns det
en stor medelklass av sjöar som har blivit kallad
humus-sjöar. Det är den typen som är vanligast i våra skogstrakter.
Där stranden är brant brukar den också vara stenig, och
granar eller alar växer ända fram till vattnet. Vid låga ställen är
det vanligen en mosse som bildar sjöns strand, och man får ta
sig över ett vått gungfly för att komma intill sjön. Vattnet i
sjön är brunt, och vitskivan blir osynlig redan på 4 meters djup.
Växtligheten och planktonbildningen är ganska fattiga.
Märkligt är att det på bottnen av många svenska humussjöar bildas
stora mängder sjömalm. Det är dessa sjöar som i ett halvt
tusental år har lämnat vårt land större delen av råvaran för
dess järnframställning.
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
