Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. De svenska floderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De svenska floderna
småälvars övre lopp blev infångade, ockuperade av den stora
älven och förvandlade till dess bifloder.
Indalsälven och Ljungan har fått sina öden radikalt
förändrade efter istiden. Det viktigaste är att hela Storsjöns
vattenområde har blivit överflyttat från Ljungan till Indalsälven. Det
syns på Storsjön att dess nuvarande utlopp inte ligger på rätt
plats. Det har givetvis från början legat söder ut, vid Brunflo
eller Åsarna. Men detta utlopp har blivit igenfyllt, och
Storsjöns vatten har fått en ny väg ut, märkvärdigt nog längst i
nordöst vid Hissmofors. Genom denna omläggning har
Indalsälven fått ett mycket större flodområde och blivit mycket
vattenrikare än den var före istiden, medan Ljungan har fått sina
dimensioner betydligt förminskade. Dalgångarna hade
emellertid de bägge älvarna gjort färdiga långt innan nedisningen
kom, och då var Ljungan stor och Indalsälven liten. Det är
detta som gör att dalgångarna inte ser ut att passa i måttet
till de nuvarande älvarna. Ljungadalen är bred och öppen,
Indalen är smal och trång, Ljungan ser ut att vara för liten för
sin stora dal och Indalsälven alldeles för vattenrik för sin.
Det skulle kunna ändras. En kanal kunde grävas genom de
grustäckta trakterna söder om Storsjön, och då skulle Ljungan
återfå sin forna storhet.
När de båda medelpadsälvarna kommer nästan fram till
mynningen råkar de ut för var sitt äventyr. Båda två blir
uppdämda och avlänkade, men det har olika verkningar. När
Ljungan är framme vid Njurunda, tvingas den att göra en tvär
krök åt norr. Indalsälven kröker sig också, men den måste
samtidigt stiga över en bergtröskel som ligger i vägen, och
så bildar älven den vackra Bergeforsen alldeles vid mynningen.
Det hör till den svenska kartans intressantaste paradoxer att
några av landets stora älvar bildar vattenfall långt nere vid
mynningen. Det är det mest slående beviset för att våra floder
är starkt föryngrade. En mera mogen flod har vattenfall endast
i sitt översta lopp.
Ljusnans nedre lopp genom sjöarna Bergviken och Marman
är likaså resultatet av en avlänkning från den ursprungliga dal-
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
