Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. De svenska floderna - Döda fallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De svenska floderna
sar, ett av de många exemplen på den stora betydelse som
våra floders föryngring har haft för landets industri.
Från de sydsvenska floderna må ett enda exempel anföras
på urspåring. Motala ström har före istiden gått raka vägen
fram till Slätbaken. Efter isens avsmältning blev älven tvingad
av en uppdämning vid Norsholm att där vika av åt norr. Under
sin väg till Bråviken bildar den vattenfallen i Norrköping.
Denna industristads läge beror alltså på att Motala ström har
spårat ur.
Ursprungliga eller urspårade, unga eller gamla, så besitter
floderna, i motsats till de förgängliga sjöarna, en livskraft som
är större än hos de flesta andra geografiska företeelser. En
flod kan överleva många förändringar i landformerna. Av de
stora norrlandsälvarna är det flera som rinner upp mellan
fjällkedjan och riksgränsen, alltså på bortre sidan om den högsta
lantryggen. Detta kan inte förklaras på annat sätt än att
floden har brutit sig en väg genom fjällen i en ”genombrottsdal”.
Medan fjällkedjan veckades upp, grävde floderna ut sina dalar
i kapp med landhöjningen. Det blev en kapplöpning om tiden,
som ibland slutade med framgång för floden men ibland också
avlöpte så att floden blev efter och började rinna i motsatt
riktning. Det finns många sådana "retroversa” floder i våra
fjälltrakter.
Döda fallet
En av de sjöar som blev uppdämda av istidsgrus var
Ra-gundasjön i Indalsälvens flodområde. Den hade tvingats att
söka sig ett nytt avlopp, och den nybildade avloppsälven hade
skurit sig en dalgång med branta klippväggar, där vattnet
strömmade fram med stor fart och bildade ett vattenfall, som
kallades Storforsen eller Gedungsen. I slutet på 1700-talet, när
timmerflottning började bedrivas i dessa trakter, framstod det
som en olägenhet att timmer inte kunde flottas utför
Storforsen. Invånarna i Ragunda bildade en sammanslutning, som
skulle anlägga flottled förbi forsen. Då erbjöd sig handlanden
122
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
