Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. De svenska floderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De svenska floderna
Man kan tala om vattenfall av norsk och svensk typ. De är
mycket olika varandra, och det beror på landformernas olikhet
i de båda länderna. Den norska typen är en liten älv som
störtar sig utför ett tvärbrant stup och bildar ett fall av mycket
stor höjd. Vi har i vårt land några få vattenfall av den
formen, t. ex. Ristafallet och Brudslöjan. Det stora flertalet fall
hos oss är av den svenska typen, som består i långa serier av
forsar, ofta åtskilda av lugna sträckor. I dessa långsluttande
vattenfall blir lutningen 1 på 50 eller mindre. Det
mäktigaste svenska vattenfallet är Trollhättan, som sänker sig 32
m på en sträcka av 1 400 m och alltså har en medellutning av
1 på 44. Det högsta fallet i våra stora älvar är Storforsen i
i Pite älv, som sänker sig 81 m på 5 500 m. Harsprånget är
75 m högt och 4 200 m långt, Krångedeforsarna i Indalsälven
var före utbyggnaden 58 m höga och 3 000 m långa.
De vitskummande forsarna i de svenska älvarna är vårt lands
viktigaste energikälla men erbjuder också en naturskönhet
utan like. En naturföreteelse som ger både nytta och skönhet i
så rikt mått är sannerligen en sällsam gåva. Men så har också
svenskarna i alla tider älskat sina floder och sina forsar. "Och
forsarna sjunga sin ljuvliga sång, vid den vill jag somna så
stilla en gång" heter det i en av våra populäraste
landskaps-sånger. En älv som rinner den långa vägen från källorna till
havet blir gärna för den mänskliga fantasin en bild av
människans eget liv, med en vild och yster ungdom, som spränger
alla hinder och banar sig väg i obruten vildmark, med en
mannaålder som sätter hjul och armar i gång och skapar ny
bygd och nytt liv, och med en ålderdom som stilla glider ut i
det ändlösa världshavet. I Sverige, som är så överflödande rikt
på vattendrag och forsar, har man ännu större anledning än i
vårt östra broderland att sjunga om hur "vi älska våra
strömmars brus och våra bäckars språng”.
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
