Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Den svenska vegetationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTONDE KAPITLET
DEN SVENSKA VEGETATIONEN
Den. nuvarande svenska växtvärlden har invandrat till
Sverige efter istiden. När landisen hade lämnat den sydligaste
delen av vårt land, följde den första vegetationen i dess spår.
Det var sådana växter, som än i dag trivs i polarvärlden och
i ett arktiskt klimat. Skåne blev således välsignat med tundror
och fjällhedar, där polarviden och dvärgbjörkar grönskade och
där vita fjällsippor blommade. Klimatet förbättrades, och isen
drog sig allt snabbare tillbaka mot norr. Tallar och björkar
invandrade söder ifrån och spred sig i fjällväxternas spår. I
mellersta Sverige hann tallskogen ifatt fjällfloran och följde
sedan tätt efter den vikande landisen. Klimatet blev allt
varmare. Omkring 7 000 år f. K. började den postglaciala
värmetiden, då vintrarna var mildare och somrarna varmare och
torrare än nu. Det blev en ymnighetens tid för de svenska
skogarna. Ekar och andra ädla lövträd samt al och hassel hade
invandrat söder ifrån och växte snart längre åt norr än i våra
dagar. Tallar och ekar var de viktigaste skogsträden. Granen
hade ännu inte visat sig. Men under värmetidens senare del,
tusen år eller något mera f. K., såg man två nykomlingar på
erövringståg i Sverige, en från vardera hållet. Det var boken,
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
