Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Den svenska vegetationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska vegetationen
Om vi kunde ha färdats i Skåne för ett par tusen år sen,
skulle nästan hela landskapet ha varit beklätt med denna ljusa
lövskog. Nu har en stor del av Skåne blivit uppodlat, och på
många ställen är skogarna kalhuggna. Det finns dock
tillräckligt mycket skog sparad i Skåne för att landskapet ska ha kvar
sin europeiska prägel.
En uppsvensk blir mest imponerad av bokskogen. Denna täta
lövskog, där trädens vågräta grenar skymmer för solen, så att
det blir mörkt som i ett rum, och där det knappast finns annat
än bruna, torra löv på marken, den är så olik alla andra
skogar i Sverige. Kommer man in i en bokskog om våren, strax
innan lövsprickningen har börjat, och får se den oerhört rika
markvegetationen av sippor och andra vårblommor, som
passar på att blomma medan solljuset ännu kan nå marken,
så blir man ännu mera övertygad om att denna skog inte
liknar någonting annat.
Ekskogen, som också är så typisk för denna region, är av
ett helt annat kynne än bokskogen. Eken släpper frikostigt
igenom solstrålarna, och därför finner vi under ekarna en
snårskog av hassel, slån, hagtorn o. d. och på marken en mjuk och
grön ängsvegetation av gräs och blommor. Eken har gärna i sitt
sällskap en del andra trädarter, såsom ask, alm, lönn, lind och
avenbok, hela skaran av dessa vackra sommargröna träd, som
vi här uppe i vår nordiska karghet velat hedra med namnet
"ädla” lövträd.
Att tallen växer vild i den sydsvenska lövskogsregionen är
naturligt, eftersom den har invandrat söder ifrån. Vilda granar
finns det däremot inte. Granen har på sitt segertåg genom
landet ännu inte hunnit till denna region. Där granen kommer
in, dominerar den landskapsbilden i så hög grad, att man har
funnit det lämpligt att låta den sydliga lövskogsregionens
nordgräns sammanfalla med gränsen för den vilda granens
utbredning i söder och väster. Granen når till södra Gotland, mellersta
Oland, södra Blekinge, i Skåne till trakterna norr om
Kristianstad och Hässleholm, sen följer den ungefär gränsen mellan
Halland och Småland för att i Bohuslän nå närmare havet.
Plan
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
