Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Den svenska vegetationen - Hagar och lövängar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska vegetationen
Hagar och lövängar
Den fortskridande uppodlingen har i hög grad förändrat den
ursprungliga vegetationen. Stora arealer av skogbevuxen mark
har lagts under plogen. Andra områden har rönt en mindre
radikal påverkan. Detta är fallet med de marker som endast
utnyttjas till bete åt kreaturen. Den vanliga svenska hagen är
en sådan halvkultiverad mark. Träden har i allmänhet fått stå
kvar, men markvegetationen hindras i sin utveckling av
betandet. Detta hindrar inte att våra asp- och björkhagar alltjämt
är mycket vackra inslag i landskapsbilden.
Nära släkt med hagen är den klassiska svenska lövängen.
Den är tyvärr i dessa dagar en utdöende vegetationsform. Förr
var den vanlig inom de ädla lövträdens regioner. Träden på
lövängen är ek och lind, alm och ask, i deras sällskap är hassel,
hagtorn och andra buskar, och på marken växer gräs och
blommor. Kinnekulles lövängar beskrevs av Linné i följande
ord: "Lundar av härligaste lövträd betäckte norra sidan av
Kinnekulle, nedanför skogen och Rödstenskleven. De liknade
mera trädgårdar än vilda parker och gjorde denna orten
ljuvligare än någon annan i Sverige.” Denna känsla inför
lövängarnas ljuvlighet har vårt folk haft i långa tider. ”Ängen" i
folkvisan är lövängen. Den har besjungits, beundrats och spritt
glädje. Nu är den nästan borta.
Lövängen var förbunden med en lanthushållning som nu är
övergiven. Den användes mest till slåtter och lövtäkt, mindre
till bete. Ängen röjdes inte upp, ty man behövde lövet. Nu är
de flesta svenska lövängar förvandlade till åkrar eller
beteshagar. Av dem som finns kvar torde de gotländska vara
vackrast, inte minst på grund av försommarens orkidéflora. Det
tycks inte hjälpa att fridlysa lövängarna. De är nämligen inga
definitiva växtsamhällen, utan om de lämnas åt sig själva tycks
de förvandlas till almskogar och hasselsnår. De har varit den
mänskliga odlingens sköna följeslagare och är beroende av
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
