Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Den svenska vegetationen - De svenska myrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska vegetationen
De svenska myrarna
I alla svenska landskap finns det våta marker, som är
alldeles trädlösa eller beväxta med sparsam skog. Det är mossar
och kärr av många olika slag, och som en gemensam
benämning på dem alla kan man använda ordet myr. Det är inga små
områden det är fråga om. De svenska myrarna omfattar ungefär
14 procent av rikets landyta. Det är halvannan gång så
mycket som den odlade jorden. Det växlar från ett par procent i
Skånes och Östergötlands kalkrika trakter till 25 procent i
Norrbottens län nedanför Lappland. I södra Sverige är den
neder-bördsrika västsluttningen också rikare på myrar än de östra
delarna.
Myrarna indelas enklast i mossar, kärr och biandmyrar.
Mossarna är beroende av en riklig nederbörd, som kan mata
deras yta så att den ständigt hålles fuktig. Därför är de
vanligast i det regnrika västra Sverige. Som exempel på mossarna
tar vi en vanlig svensk högmosse. Den har sitt namn av att
den är högst på mitten och sluttar mot sidorna. Om vi går ut
på en högmosse, så kommer vi först till den remsa av blöta
kärr som omger hela mossen likt en våt ram. Det är "läggen”,
mossens vattenrika avlopp. Om vi lyckas ta oss över laggen,
så kommer vi till mossranden, som lutar mot laggen och
vanligen är beväxt med tallskog. Slutligen är vi uppe på mossens
plana yta. Där har vi en vidsträckt utsikt över den våta slätten.
Vitmossan bildar läckert färgade tuvor eller mattor. Mellan
tuvorna skymtar vattenfyllda gölar. En och annan förkrympt
tall härdar ut med tillvaron på den magra mossmarken. Ljungen
trivs bättre, hjortron och tranbär också. Tuvdunet lyser vitt
långa vägar.
Kärren är inte så beroende av nederbörd som mossarna.
De fyller ut flacka sänkor i terrängen eller översvämmade
marker, de inramar grunda sjöar och vattendrag. De har en
rikare och mera omväxlande vegetation än mossarna.
Vitmossan är sällsynt. I ett vattenrikt ”sjökärr” finner man mest vass,
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
