Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Jorden och vad den ger - Havren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jorden och vad den ger
Det sexradiga kornet bildar den nordliga odlingsgränsen för
spannmål i Sverige. Gränsen håller sig i närheten av
barrskogsgränsen men går i ojämna kurvor och rättar sig inte alldeles
efter höjden över havet. På en vindskyddad sydsluttning ligger
den relativt högt. J. Frödin har i detalj undersökt korngränsen
i vissa trakter av norra Jämtlands fjällbygd. Vid Skogberg i
Hotagen, 490 meter över havet, hette det att kornet mognar
varje år, vid Vitvattnet i Laxsjö, 360 m, att det mognar nästan
aldrig. Vid Vallrum i Föllinge, 500 m, mognar kornet nästan
varje år, vid Högrun i Föllinge, 490 m, alltså 10 m lägre, fryser
det nästan varje år. Vid Laxsjö kyrkby, 380 m, hade den
nyligen genomförda krondikningen haft det goda resultatet att
kornet mognar nästan varje år. Vid Bakvattnet i Hotagen, 530
m, odlas inget korn, och ännu mindre är detta fallet vid
An-sätten, som med 680 m är Sveriges högst belägna fasta
bosättning norr om Härjedalen. Dessa båda gårdar ligger alltså
obevekligen ovanför spannmålsodlingens nordgräns, och att de
överhuvudtaget finns där beror på fjällsluttningarnas beten och
dalens slåttermyrar.
Havren
Att havren är det mest odlade sädesslaget i vårt land är ett
faktum som endast i ringa grad ingår i den svenska
allmänbildningen. Men faktum finns där. Havren ger varje år en skörd
som är minst lika stor som vetet och rågen tillsammans, och dess
areal, 17,6% av landets åkerjord, är större än vetets, rågens och
kornets sammanlagda yta. Havren är anspråkslös i fråga om
jordmån och trivs därför bra även på mager moränmark, men
den vill ha mycket regn. Därför odlas den mycket litet på
Gotland och Oland (3,7 och 5,2%), men så mycket mera på
sydsvenska höglandet och dess regnrika västra sluttning. I
Jönköpings och Kronobergs län tar havren 31—32 % av
åkerjorden, medan vetet och rågen tillsammans får 12 %. Liknande
förhållanden, fastän med något mindre övertag för havren,
råder sedan ända upp till övre Dalarna och Gästrikland. På de
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
