Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Fiske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fiske
kan nå talrika konsumenter, t. ex. utanför Sundsvall, Gävle och
Stockholm. I Norrland saltar man också mycket strömming
eller röker den till böckling. I Västernorrlands och Gävleborgs
län framställer man den berömda surströmmingen. Fisken
läg-ges ner i tunnor i svag saltlake under tämligen hög temperatur,
får jäsa i sex veckor och packas sedan i bleckburkar. Det
ångermanländska fiskläget Ulvöhamn torde vara den mest
kända producenten av denna omstridda nordsvenska delikatess.
Närmast efter strömmingen i betydelse, fastän på mycket långt
avstånd, kommer torsken. Vid Småland, Blekinge och Skåne är
torskfisket med krok rätt betydande.
Fiskets inverkan på arbetslivet och bebyggelsen har varit av
en annan karaktär på östkusten än på västkusten. Det kan man
förstå redan därav att östkusten är så mycket längre än
västkusten, samtidigt som fångsterna är betydligt mindre. Av de
133 mill. kg fisk som år 1939 fångades inom det svenska
saltsjöfisket kom endast 45 mill. kg eller 34 °/o på öst- och
sydkusten. Ändå var antalet fiskare större på östkusten än på
västkusten, 14 381 mot 8 733, vilket gör att den genomsnittliga
fångsten för varje fiskare blir så mycket mindre, omkring 3 200
kg på östkusten mot 10 000 kg på västkusten. Men dessa siffror
säger inte hela sanningen. Utefter landets östersjökust är det
nämligen mycket vanligt att människorna delar sin tid mellan
jordbruket och fisket. Det finns också siffror som klargör detta.
Av östkustens 14 381 fiskare år 1939 var endast 6 221 verkliga
yrkesfiskare, medan 8 160 hade fisket som binäring. De nu
påpekade omständigheterna förklarar varför det på östkusten
inte finns någon sammanhängande fisklägesbygd av samma
typ som i Bohuslän. Fisklägen finns nog här och var, men det är
också vanligt med samhällen som är ett slags mellanting
mellan fisklägen och jordbruksbyar. Typiska för östkusten är de
s. k. fiskhamnarna, som har till uppgift att ge traktens
befolkning en gemensam hamnplats för fiskebåtarna. I Norrland
förekommer också sommarfisklägen, som är bebodda endast under
den tid då fisket pågår.
196
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
