Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Skogen och vad den ger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skogen och vad den ger
ralism sålde staten det mesta av dessa skogar till enskilda.
Till de mellansvenska järnbruken hade staten upplåtit s. k.
rekognitionsskogar för kolning, och dessa såldes sen till
bruken. När järnbruken längre fram övergick till träindustri blev
dessa skogar en mycket värdefull råvarutillgång. I Norrland
låg saken annorlunda till. Där fanns det inte några bestämda
gränser mellan enskild och allmän skog, och för att få en
ordentlig boskillnad mellan kronans och allmogens skogar satte
man under 1800-talets förra hälft i gång med den stora
norrländska avvittringen. Kronan böjde sig i allmänhet för
allmogens anspråk, delvis under påverkan av den nya liberalismen,
så det blev bara i det glest befolkade Lappland som kronan
kom att äga verkligt stora skogsvidder. Statens skogar
förvaltas av domänstyrelsen. Av de skogar som genom
avvittringen kom i allmogens ägo blev sen en stor del inköpta av
trävarubolagen.
Förhållandet mellan jordbruk och skogsbruk är för övrigt
ett mycket intressant kapitel. De flesta svenska jordbrukare är
också skogsägare. Endast på de sydliga slätterna finns det ett
betydande antal jordegendomar som saknar skog. Ju längre
norr ut man kommer dess större roll spelar skogen för
jordbruket. I första hand ger den bränsle och virke för husbehov.
I de skogrika trakterna är det vanligt att jordägaren också kan
årligen avverka en del skog för avsalu och få en kontant
inkomst. I trakter där bolagen bedriver timmeravverkning får
jordbrukarbefolkningen tillfälle till säsongarbete i skogen
såsom körare, huggare eller flottare. Det beror på de lokala
förhållandena, om jorden eller skogen ger mest. Denna
kombination mellan jordbruk och skogshantering är typiskt för ett land
med Sveriges naturliga utrustning och är egentligen en sällsynt
företeelse i världen. Den ger en ökad mångsidighet åt den
svenska jordbrukarens liv, men den skapar också stora
svårigheter när det gäller att statistiskt bedöma yrkesfördelningen
inom jordbruket och skogshanteringen. Jorden och skogen
stöder varandra, så att de knappt kan skiljas åt.
207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
