Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Skogen och vad den ger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skogen och. vad den ger
automatisk drift, men innan råvaran har kommit dit har
tusentals människor fått ägna den ett hårt och ansträngande
muskelarbete, som inte har förändrat sig synnerligen mycket på
århundraden. Skogsarbetarens yrke har fortfarande en prägel av
primitiv forntid. Han måste sätta till sin kropps alla krafter
för att få fram råvaran. Både jordbrukaren och grovarbetaren
har i långt större utsträckning maskinella anordningar till sitt
förfogande. Skogsarbetaren är en av de sista representanterna
för den arbetsteknik, som i stort sett får avstå från
maskinkraft och lita till den mänskliga muskelkraften. Detta ger ett
drag av heroisk ursprunglighet åt hans gärning. Men det ger
tyvärr också en lägre avkastning per arbetstimme, och följden
blir att skogsarbetaren i mindre utsträckning än övriga
samhällsgrupper fått del av den allmänna stegringen i svensk
levnadsstandard.
Det är den snörika vintern, särskilt årets första månader,
som är den egentliga arbetstiden i skogen. Men det händer
också en hel del under sommaren och hösten. Om sommaren
företas på många ställen dikningar och frösådd. Innan vintern
kommer ska också stämplingen ske. Skogvaktaren och hans
medhjälpare ska sätta sina märken på de träd som anses vara
lämpliga till avverkning, träden ska mätas i brösthöjd med
en tumklave och protokollföras. Kontrakt om avverkningen ska
göras upp med huggare och körare. Strax efter nyår brukar de
sätta i gång. Tvärs genom timmerskiftet anlägger de en
basväg, och så börjar huggarna sitt arbete, som mest består i att
hantera sågen. Yrkestermen huggare härrör från den tid, då
yxan var det viktigaste verktyget, men språket är
konservativt, och termen kommer nog att bestå. När trädet har fallit,
ska det kvistas med yxa och barkas med barkspade. Sen
kommer "apteraren” eller avmätaren, som mäter stockarnas
storlek på olika ställen och bestämmer var de ska kapas av. Man
måste få största möjliga utbyte av varje träd och ta hänsyn
till om virket ska användas till sågtimmer, massaved, props,
kolved eller något annat. Nu tar körarna vid. Det är en
arbetsgrupp som står lite högre på rangskalan, därför att en körare
210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
