- Project Runeberg -  Vårt land : Sveriges geografi i populär framställning /
220

(1948) [MARC] Author: Jalmar Furuskog
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Skogen och vad den ger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Skogen och vad den ger

jande ämne, kallat lignin. Det är detta lignin som stannar kvar
i slipmassan och sänker dess kvalitet.

Skulle man inte kunna koka bort ligninet och få
cellulosafibrerna fria? Den frågan var brännande vid 1800-talets mitt.
Den praktiska lösningen fanns av den svenske ingenjören C. D.
Ekman, som år 1872 vid Bergvik i Hälsingland lyckades
framställa sulfitmassa, och sen började sulfitfabriker uppföras på
skilda håll i riket. Sulfitmassan tillverkas av gran och blir
vit-aktig. För enklare papper kokas den under kortare tid än om
den ska användas till finare bok- och skrivpapper.

Något senare utexperimenterades sulfatmetoden. I sulfatluten
kan man koka bort både ligninet och hartsen, och därför kan
man också använda tallved. Sulfatfabrikerna har därför blivit
av stor betydelse för utnyttjandet av tallskogarna i
cellulosafabrikationen. Sulfatmassan är brunaktig men kan blekas. Om
den kokas länge och under svagt tryck, får man den mörka
kraftmassan, materialet för det oerhört starka svenska
kraftpapperet. Ur sulfatfabrikernas höga skorstenar kommer en rök
med en obehaglig lukt, som kan märkas vida omkring. ”Din
ära stinker kring vår nejd i skyar av sulfit” skrev Karlfeldt
till jordförvärvaren. Det var fel, det är sulfaten som stinker.
Det är för resten många fel i den dikten, ty cellulosafabrikerna
ödelägger inte vårt land, utan de skapar nya arbetsprodukter,
nya exportartiklar, nya betalningsmedel för importen, nya
möjligheter till svenskt välstånd.

De kemiska cellulosafabrikerna — sulfat- och
sulfitfabrikerna — är huvudsakligen förlagda vid bottenhavskusten och
vid den värmländska vänerkusten. Det är ett bra läge inte bara
för exporten utan också för införseln av de kemikalier som
behövs i stora mängder för luten. Den kemiska massan
fram-ställes i tre å fyra gånger så stor mängd som den mekaniska.

Pappersmassefabrikerna är stora anläggningar med dyrbar
utrustning, under det att sågverken företer en brokig blandning
av små och stora företag. Det finns i landet mer än 1 600
sågverk med omkring 33 000 arbetare men inte fullt 100
pappers-massefabriker med omkring 18 000 arbetare. Produkternas till-

220

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:03:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vartland48/0464.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free