Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Järnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
järnmalmen mycket ofta måste uppsökas i de moräntäckta
områdena ovanför den högsta havsstranden, dit bondebebyggelsen
ännu inte hade sträckt sig. Gruvorna, hyttorna och
bergsmansbyarna kom därför i många fall att innebära en kolonisation
av obebyggda vildmarker. Järnet bröt bygd.
Sen kom 1600-talet med den stora skilsmässan mellan å ena
sidan gruvorna och hyttorna och å andra sidan
stångjärnsbruken. Statsmakterna var mycket angelägna om att dessa
båda parter inte skulle göra intrång på varandras
skogstillgångar och att järnbruken skulle uppföras på så långt avstånd
som möjligt från bergsmännens hyttor. Det lyckades mer eller
mindre väl att följa detta direktiv. Bäst gick det i Värmland.
Där låg gruvorna och hyttorna längst i öster, och det fanns
ett mycket gott utrymme i landskapets övriga delar för
brukspatronernas stångjärnsbruk. Det blev alltså en uppdelning av
Värmland i en östlig bergslagsbygd och ett flertal
järnbruksbygder i norr, väster och söder. I någon mån består denna
anordning än i dag. Bruken Lesjöfors, Hagfors, Munkfors,
Nykroppa och Storfors ligger i en halvcirkel omkring Filipstads
gamla hyttbygd. Många gånger, när man frågar varför ett
industrisamhälle har fått det läge som det har, får man till svar att
detta läge bestämdes för århundraden sedan av de förhållanden
som då var betydelsefulla. Samhället har, med andra ord, ett
historiskt läge. Detta är fallet med ovanligt många svenska
industriorter, och det sammanhänger med att de ofta har sina
rötter i den äldre brukshanteringen.
Även där den gamla järnhanteringen för länge sen har
lagts ner har en och annan kvarleva från äldre tid dröjt kvar
i bebyggelsen. Bergsmansgårdarna finns i stor utsträckning
kvar, fastän deras invånare inte längre tillverkar tackjärn utan
ägnar sig åt jorden och skogen. De många små hyttorna har i
regel blivit ruiner, med undantag av de få som är bevarade
som industriminnesmärken. Stångjärnssmedjorna har nästan
undantagslöst blivit nedrivna. Smedernas bostadshus står ibland
kvar som skrämmande vittnesbörd om den otroligt låga
bostadsstandarden under "den gamla goda tiden". Herrgårdarna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
