Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Järnet - Malmberget och Kiruna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stånggångar ledde kraften från ett stort vattenhjul till gruvan.
Den blev allmän på 1700-talet och utgör faktiskt det första
lyckade försöket i världen att överföra kraft på längre avstånd.
Den definitiva lösningen av gruvornas kraftproblem kom med
elektrifieringen, och även där gick bergslagen i spetsen med
de banbrytande experimenten.
De myckna frakterna av malm, kol och järn gjorde trafiken
till ett brännande problem både i bergslag och bruksbygder.
Därför byggde man landsvägar med större nit än i andra
trakter. Älvar och sjöar anlitades för en livlig båttrafik. När det
blev tal om att bygga järnvägar och myndigheterna
diskuterade för och emot i det oändliga, tog järnets män saken i egen
hand och byggde de första järnvägarna, visserligen bara små
gruv- och bruksbanor, men betydelsefulla som experiment.
Det berättas om bröderna Nils och John Ericsson, att de
som barn gjorde modeller i sanden av gruvorna vid Långban
och deras hissanordningar. Tusentals svenska pojkar har lekt
på detta sätt kring gruvor, hyttor och smedjor. Som vuxna har
de sen fått göra dagliga erfarenheter om det rätta sättet att
hantera järnet i dess olika former. Om det ligger någon sanning
i talet om det svenska folkets tekniska begåvning, så har den
nog till största delen vuxit fram under det månghundraåriga
sysslandet med järnet. Vår gamla järnhantering har i sekel
efter sekel varit svenskarnas tekniska folkhögskola.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
