Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Järnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Malmfyndigheterna i Norrbotten har länge varit kända, och
det har tidigare gjorts flera försök att utnyttja dem. Det
behövdes emellertid två ting för att skapa en stordrift i dessa trakter:
den fosforrika malmen måste bli begärlig, och det måste bli
järnväg till malmtrakterna. År 1887 var järnvägen färdig från
Luleå till Gällivare, och redan året därpå började man
exportera lite malm från det närliggande berget, som helt naturligt
fick namnet Malmberget. Där uppstod under de närmast
följande åren Sveriges primitivaste nybyggarsamhälle, den
beryktade "kåkstaden". Bostäderna utgjordes till stor del av
jordkojor eller av kåkar som man hade spikat ihop av bräder från
fläsk- och dynamitlådor. Under ett årtionde hade samhället
detta utseende, men vid sekelskiftet fick man byggnadsplan
och tomtindelning, och sen växte det snart upp ett samhälle av
nutida stadstyp. Den gamla kyrkbyn Gällivare har följt med i
utvecklingen och blivit en stadsliknande ort med över 3 000 inv.
Malmberget har nära 4 000, om man slår ihop dessa båda och
därtill Koskullskulle, Dennewitz och ett par andra förorter
kring Malmberget, så får man en starkt förtätad
gruvbebyggelse med 10 000 invånare.
Kiruna är ungefär årsbarn med vårt eget århundrade. Där
uppstod aldrig någon kåkstad, ty samhället var väl planerat
från början och växte raskt upp till "en av världens vackraste
och sundaste bergverksstäder" med breda gator, moderna hus,
ett förstklassigt skolväsen och andra förmåner som
tillkommer ett kultursamhälle. Kiruna har nära 12 000 invånare.
Av de 10 millioner ton malm som under den senaste tiden
årligen har brutits i Norrbotten kommer i runt tal två och en
halv på Malmberget, det övriga på Kiruna. Vid Kiruna är det
alltjämt det söder om samhället belägna berget Kierunavaara
som ger de största mängderna malm, men åtskilligt kommer
också från Luossavaara och Tuolluvaara.
På Kierunavaara kan man få studera en malmbrytningsteknik
som vid seklets början var en nyhet för Sverige, nämligen
dagbrytning i stor skala. Berget är uppdelat i trappstegslika
avsatser, som kallas pallar. I dessas kanter borras djupa hål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
