Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. En vredgad granne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En vredgad granne.
av tvillingar, alltse’n jag skötte fru Hammonds olika par, sade
Anne ivrigt. - Ä’ di söta?
_ Det kunde man sannerligen inte se, så gräsligt smutsiga
voro de. Davy satt ute och bakade smutskakor, och Dora gick
för att hämta in honom. Davy knuffade henne huvudstupa i den
största kakan, och när hon då började gråta, lade han sig i smut-
sen själv och rullade sig av och an för att visa, att det var rakt
ingenting att gråta åt . . . Deras mor sade, att Dora var en liten
rar unge, men att Davy var bara full av odygd. Han har aldrig
fått ett tecken till uppfostran. Hans pappa dog, när han var helt
liten, och Mary har varit sjuk allt sedan dess.
— Ja, det är för ledsamt med barn, som inte få någon upp-
fostran, sade Anne helt förnumstigt. — Minns Marilla, att jag hade
rakt ingen fått, innan du tog mig om hand? Deras pappa får
nog fullt schå med dem. Hur är fru Keith egentligen släkt med
Marilla?
- Mary? Aldrig ett dugg. Det var hennes man - han
var, ja du, han var brylling med oss . . . Här kommer fru Lynde
över gården. Jag kunde nog tro, att hon ämnade sig hit för att
fråga efter Mary.
— Tala inte om för henne om herr Harrison och kon, bön-
föll Anne.
Marilla lovade, men löftet var alldeles onödigt, ty fru Lynde
hade knappast slagit sig ned, förrän hon sade:
_ jag såg herrr Harrison köra er ko ut fian sitt haviefält
i dag, när jag kom hemåkande från Carmody. Han såg vådligt
arg ut. Ställde han till något spektakel här nere hos er?
Anne och Marilla växlade förstulna leenden. Det var få
ting i Avonlea, som undgingo fru Lynde. Senast denna morgon
hade Anne sagt:
- Om man vid midnatt ginge in på sitt rum, reglade dör-
ren, drog ned rullgardinen och nös, skulle fru Lynde dagen darpa
fråga, hur det stod till med ens snuva.
— Han måtte nog ha gjort det, erkände Marilla. — jag
var inte hemma. Han delgav Anne några av sina innersta tankar . . .
- Jag tycker han är en fasligt obehaglig karl, sade Anne
och knyckte föraktfullt på sin rödbruna nacke.
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
