Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Hemma hos herr Harrison
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hemma hos herr Harrison.
var den hade sin plats. Det skulle ju kunna hända, att den alls
inte fanns . . .
— Ni kan gärna titta in och prata med mig ibland, tyckte
herr Harrison, när hon sade farväl. — Vi bo ju inte långt från
varandra, och grannsämja är bra. Den där föreningen, ni talte
om, intresserar mig verkligen en smula . . . Vem vet, vad den
kan uträtta. Nå, vem ska ni ge er i kast med allra först?
— Vi ämna visst inte bråka med några människor — det
är bara ställen vi ämna förbättra, sade Anne i vänlig ton.
Inte var det väl gubben Harrisons mening att driva med
deras plan?
När hon hade gått, satt herr Harrison och tittade efter henne
genom sitt fönster — en mjuk och smidig flickgestalt, som med
lätta steg trippade över fälten i solnedgångens dunkelröda skimmer.
— Jag är en knarrig och tvär gammal stofil, sade han högt,
men det är någonting med den där flickungen, som kommer mig
att känna mig upplivad och föryngrad — och den förnimmelsen
är så behaglig, att jag gärna skulle vilja ha den upprepad då
och då.
— Vad har den där näbbgäddan här att göra? pep Ingefära
hånande.
Herr Harrison knöt näven åt papegojan.
— Din förhärdade fågel, muttrade han, jag nästan önskar,
att jag vridit nacken av dig med samma min bror kom hem med
dig . . . Du har allt ställt till bra mycket förtret för mig . . .
Anne skyndade hem med glada steg och berättade genast
sina erfarenheter för Marilla. Denna hade blivit ganska ängslig
över hennes långa bortovaro och stod just på vippen att bege sig
ut för att leta efter henne.
— Detta är ändå en riktigt trevlig och bra värld, när allt
kommer omkring, slöt Anne helt belåtet. — Fru Lynde klagade
häromdagen över, att det var så motigt allting — väntar man sig
någonting roligt, så blir det bara pannkaka av alltihop, och in-
genting är vad man tror det vara ... Ja, det kanske nog är sant.
Men då ha vi ju också en annan sida av saken. Ledsamhetema
bli inte heller alltid så svåra, som vi föreställa oss - de få ofta
en mycket bättre utgång än vi vågat hoppas . . . Här gick ju jag
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
