Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Skolmamsellens första dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skolmamsellens första dag.
finnas ett snille med bland dem . . . Denna tanke verkade oerhört
uppiggande.
Anthony Pye satt för sig själv på en ytterplats. Han hade
ett mörkt och trumpet litet ansikte och stirrade på Anne med ett
fientligt uttryck i sina svarta ögon. Anne föresatte sig genast, att
hon skulle vinna den gossens tillgivenhet och samla glödande kol
på familjen Pyes huvud.
I en annan vrå satt en främmande pojke tillsamman med
Arty Sloane, en liten pys, som såg helt pigg ut med sin lilla
trubbnos, sitt fräkniga ansikte och stora ljusblå ögon, omgivna av
vitaktiga ögonhår. Det var förmodligen gossen Donnell, och
skulle man döma efter yttre likhet, satt hans syster på andra sidan
gången bredvid Mary Bell.
Anne undrade, vad för slags mor flickan hade, som kunde
skicka henne till skolan klädd såsom hon var. Hon bar en ur-
blekt skär sidenklänning, garnerad med en myckenhet tarvliga
bomullsspetsar, solkiga vita getskinnskor och silkesstrumpor. Hen-
nes rödgula hår var upplagt i en oräknelig mängd trassliga och
stela lockar, krönta av en väldig, skär bandrosett, större än hu-
vudet självt. Att döma av minen var hon särdeles belåten med
sig själv.
En blek liten varelse med släta vågor av fint och silkeslent
ljusbrunt hår fallande ned över axlarna måste vara Annetta Bell
— förmodade Anne. Hennes föräldrar hade nyligen flyttat-sitt
hus, så att de kommit att bo inom Avonleas skoldistrikt. Tre
bleknosiga små flickor, som sutto tätt tillhopa framför samma pul-
pet, hette säkerligen Cotton, och det kunde nog ej råda något
tvivel om, att den lilla skönheten med de långa bruna lockarna
och de mandelformiga ögonen, som kastade koketta blickar på
Jack Gillis över kanten av sitt testamente, var Prillie Rogerson,
vilkens pappa nyligen gift om sig och hämtat hem Prillie från
hennes mormor i Grafton.
En lång, tafatt flicka, som satt inne vid väggen och tycktes
ha flera händer och fötter än hon gjorde med, gav Anne någon
anledning till undran. Längre fram fick hon veta, att hon hette
Barbara Shaw och kommit för att bo hos en släkting i Avonlea.
Sedermera kom hon även underfund med, att om Barbara någon-
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
