Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. På besök hos familjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På besök hos familjerna.
till mejeriet i Carmody, om det var sant, att varenda familj måste
nästa sommar ha sin mjölkpall glödritad och handmålad och för-
sedd med en broderad dyna . . .
Trots — eller måhända, sådan är ju den mänskliga naturen
— tack vare allt detta, kände sig föreningen vid den allra bästa
vigör och grep sig modigt an med den enda förbättring den kunde
hoppas åstadkomma denna höst.
På det andra sammanträdet, som hölls i fru Barrys förmak,
föreslog Oliver Sloane, att man skulle öppna en insamling i ändamål att
lägga nytt spåntak på och måla om tingshuset, och förslaget fann
allmänt bifall, vilket noggrant fördes till protokollet av sekreteraren.
Därefter tillsattes en kommitté, som till ordförande fick fröken Jane
Andrews, och denna kommitté fördelade arbetet — eller rättare sagt
landsvägarna. Anne och Diana skulle »bearbeta» invånarna i alla
hus utmed vägen till Nybro; Gilbert och Fred skulle för samma
ändamål taga Vitsandsvägen och Jane samt Gertie Pye Carmo-
dyvägen.
— För det är som så, förklarade Gilbert för’ Anne, när de
gingo hem tillsamman genom spökskogen, att invid den vägen bo
alla Pyar, och de ge minsann inte en kopparslant, såvida inte
någon av deras egna plockar den ur dem.
Den följande lördagen begåvo sig Anne och Diana ut. De
åkte till slutpunkten av den väg, som blivit dem anförtrodd, och
gingo in i husen på hemvägen. De första de stego in hos voro
»flickorna Andrews.»
— Om Catherine är ensam, då kanske vi få någonting, sade
Diana, men är Eliza hemma, blir det aldrig ett dugg.
Eliza var hemma — i allra högsta grad — och såg bistrare
ut än vanligt. Fröken Eliza var en av dessa människor, som ge
en det intrycket, att livet i sanning är en jämmerdal, och att ett
leende — ett skratt var aldrig värt att nämna — är en särdeles
onödig och klandervärd muskelansträngning. Flickorna Andrews
hade varit flickor i sina modiga femtio år och tycktes äga alla för-
utsättningar att förbli så till sin levnads slut. Det påstods, att
Catherine ännu ej alldeles uppgivit hoppet, men Eliza, som var
född pessimist, hade aldrig haft något. De bodde i en liten brun
stuga i en solig vrå invid brynet av Mark Andrews bokskog. Eliza
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
