Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Davy behöver omväxling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Davy behöver omväxling.
mycket . . . Det var tråkigt att det är orätt att smäc- att narras,
för man har så’n stor nytta av’et ibland, men eftersom det är som
du säger, ska jag aldrig mera göra det. Vad ska ni göra med
mig för att jag narrats den här gången? Det vill jag gärna-veta.
Anne såg bönfallande på Marilla.
— Jag vill inte vara för hård mot gossen, sade Marilla. —
Jag kan nog tänka mig, att ingen någonsin sagt åt honom, att det
var orätt att ljuga, och de Sprottska barnen voro alls inget lämp-
ligt sällskap åt honom. Stackars Mary var för sjuk för att kunna
fostra honom rätt, och man får väl inte vänta, att en sex års unge
ska veta sån’t där av instinkt. Det är nog rätt så gott att utgå
från, att han inte vet det allra bittersta, och så få vi lägga grun-
den från början. Men straff ska han ha för att han stängde in
Dora, och jag kan inte hitta på någonting annat än att skicka
honom till sängs utan kvällsvard, och det ha vi redan gjort så
ofta. Kan du hitta på någonting annat? Det bör du väl rå med
— du som alltid talar om, att du har fantasi . . .
Men straff äro så ledsamma saker, och jag tycker bara
om att hitta på trevligheter, sade Anne och kelade förstulet med
Davy. — Det finnes redan så många otäcka saker i världen att
varför ska man sitta och tänka ut ännu flera?
Slutet blev, att Davy som vanligt skickades till sängs, och i
sängen skulle han bli liggande till klockan tolv dagen därpå.
Han hade nu tydligen ro att tänka, ty när Anne något senare gick
upp på sitt rum, hörde hon honom sakta ropa henne vid namn.
Då hon gick in till honom, fann hon honom sittande upprätt i
sängen, med armbågarna mot knäna och hakan stödd i händerna.
— Anne, sade han högtidligt, är det orätt för vem som helst
att smäc — jag menar narras? Det ville jag gärna veta.
— Ja, kära du.
— Ar det också orätt, om vuxna gör det?
— Ja-a då.
— Då, sade Davy i mycket bestämd ton, är Marilla stygg,
för hon narras . . . Och det är bra mycket värre av henne än
av mig, för jag visste inte det var orätt, men det gör hon.
— Davy Keith, Marilla har i hela sitt liv aldrig sagt en
osanning, sade Anne harmset.
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
