Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. I skolsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I skolsalen.
som dina ögon. Jag kysser dina händer och ditt ansikte, du ljuva.
Måtte Gud vaka över dig och bevara dig från allt ont.
Frökens tillgivna lerjunge
Annetta Bell’.
Detta förunderliga brev satte rätt mycket myror i huvudet
på mig. Jag visste, att Annetta lika litet kunde ha satt ihop det
som hon kunde flyga. När vi dagen därpå hade fristund i sko-
lan, tog jag henne med mig på en liten promenad nedåt bäcken
och bad henne tala om för mig, hur det egentligen förhöll sig
med det där brevet . . . Annetta grät en liten vers och bekände
därpå oförbehållsamt. Hon sade, att hon aldrig i sitt liv hade
skrivit något brev och visste inte, hur hon skulle bära sig åt, men
det låg en bunt gamla kärleksbrev i hennes mammas översta by-
rålåda, som skrivits till henne av någon, som tyckt om henne
förr i tiden.
’Det var inte pappa’, snyftade Annetta, ’det var någon, som
läste till präst, och därför kunde han skriva så vackra brev, men
mamma tog honom inte ändå. Hon sa’, att han vistades för
mycket i högre rymder . . . Men jag tyckte breven var vackra, och
så tog jag och skrev av litet här och litet där. Jag satte ’skol-
fröken’, där han hade ’fröken Susan’, och jag satte in litet av mitt
eget, där jag tyckte det passade sig, och jag ändrade om flera
ord. Jag satte ’klänning’ i stället för ’stämning’. Jag visste inte,
vad ’stämning’ var, men jag trodde det var någonting att sätta
på sig. Jag förstår inte, hur fröken kunde komma underfund med,
att det inte var mitt eget alltihop.. Fröken måtte ha förfärligt
gott huvud’.
Jag sade Annetta, att det var mycket orätt att skriva av en
annan persons brev och ge ut det för sitt eget. Men jag fruktar,
att det enda Annetta var ledsen över var att hennes lilla knep
upptäckts.
’Men jag håller ju så mycket av fröken’, snyftade hon. ’Det
är verkligen sant, om också pastorn skrev det före mig. Jag tyc-
ker om er av hela mitt hjärta’.
Under sådana omständigheter är det mycket svårt att läsa
lagen för någon riktigt som sig bör.
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
