Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Vandring i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vandring i skogen.
Anne endast stod och såg under vältalig tystnad.
— Hur i all världen kan det komma sig, att här borta har
legat en trädgård? sade Priscilla förvånad.
— Det måste vara Hester Grays trädgård, sade Diana. —
Den har jag hört mamma tala om, men jag har aldrig någonsin
sett den, och jag skulle inte ha trott, att den ännu fanns kvar.
Har du hört den historien, Anne?
— Nej, men namnet förefaller mig bekant.
— Ack, du har sett det på kyrkogården. Hon ligger be-
graven borta i den vackra vrån under popplarna. Du minns nog
den lilla stenen med ett par portar, som öppna sig, inhuggna
däri, och orden: »Helgad åt minnet av Hester Gray, tjugotvå år
gammal». Jordan Gray ligger begraven alldeles bredvid, men
han har ingen sten. Tänk att Marilla aldrig har berättat för dig
om detta, Anne! Det förstås — trettio år ha förgått sedan det
hände, och alla ha glömt. . .
— Finns det en historia, måste vi ha den, sade Anne. —
Låt oss sätta oss ned här bland narcisserna, och så berättar Diana.
Åh, flickor, de växa ju i hundratal — de ha brett ut sig över
både gräsvallar och forna rabatter . . . Det ser ut som om träd-
gården vore höljd med en matta, vävd av solsken och månsken i
förening! Detta var sannerligen ett fynd! Tänk, att jag nu bott
här på orten i sex år, men ännu aldrig haft en aning om detta!
Börja nu, Diana!
— För länge sedan, begynte Diana, tillhörde den här lant-
gården gamle herr David Gray. Men han bodde där inte — han
bodde där Silas Sloane bor nu. Han hade en enda son, Jordan,
och han reste en vinter till Boston för att söka arbete, och medan
han var där, blev han kär i en flicka, som hette Hester Murray.
Hon var biträde i en bod, men hon trivdes inte med sin syssel-
sättning. Hon var uppfödd på landet, och dit längtade hon alltid
tillbaka.
När Jordan friade till henne, sa’ hon, att hon gärna ville bli
hans, om han ville föra henne långt bort till någon stilla plats,
där hon bara såge ängar och skog. Och då förde han henne till
Avonlea. Och visst var Hester mycket klen, och inte rådde hon
just med att sköta sitt hus, men mamma säger hon var mycket
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
