Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Vandring i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vandring i skogen.
in i Hesters känslor. Hon var dödstrött på bullret i den stora
staden och på alla folkmassor, som kommo och gingo och aldrig
brydde sig om henne. Hon bara längtade att få slippa från det
alltsamman och få komma till någon stilla,grön och vänlig plats,
där hon kunde få vila. Och hon fann just det hon längtade
efter — och det är någonting, som visst händer mycket få män-
niskor . . . Hon hade fyra härliga år, innan hon dog — fyra år
av fullkomlig lycka, så nog bör hon avundas mer än beklagas . . .
Och sedan — att få sluta sina ögon och få somna bort bland
rosor, med den, man höll mest av på jorden, så milt seende på
en — o, jag tycker det var så vackert!
— Hon planterade körsbärsträden där borta, sade Diana. —
Hon sade till mamma, att hon skulle inte leva så länge, att hon
hunne äta av deras frukt, menhon ville gärna tänka sig, att nå-
gonting, som hon planterat, skulle fortleva och bidraga till att för-
sköna världen, sedan hon själv dött.
, — Jag är så glad att vi kommo att gå åt det här hållet,
sade Anne med glänsande ögon. — Vi fira ju i dag min valfria
födelsedag, och den här trädgården och dess historia är den bästa
födelsedagsgåva jag kunnat få. Har din mamma någonsin sagt
dig, hur Hester Gray såg ut, Diana?
— Nej — bara att hon var söt.
— Det var roligt — för då kan jag själv göra upp i mitt
sinne hur hon såg ut, utan att behöva ta med några kända fakta.
Jag tror, att hon var mycket spenslig och späd, med mjukt, vågigt
mörkt hår, och stora, milda, skygga, bruna ögon och ett litet sorg-
modigt, blekt ansikte.
Resten av eftermiddagen tillbragte flickorna med strövtåg i
skogen och på fälten omkring Hesters trädgård, och många trev-
liga små vrår och gångstigar upptäckte de. När de blevo hung-
riga, öppnade de sina matsäckskorgar och åto middag på den
vackraste platsen av alla — vid den branta stranden av en sor-
lande bäck, där vitstammiga björkar höjde sig ur långt yvigt gräs.
Flickorna slogo sig ned på tuvorna invid björkarna och
gjorde all heder åt Annes läckerheter, och även de »prosaiska»
smörgåsarna uppskattades i hög grad av de matfriska unga vand-
1 erskorna, vilkas aptit ytterligare stegrats av de långa promenader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
