Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Sommarlovet börjar - XVI. Ett intressant brev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett intressant brev.
skolan, Anne, men om du aldrig får det, så sörj inte för det. Vi
forma själva vårt liv, var vi än befinna oss — högskolan kan inte
göra mer än underlätta våra strävanden. Vårt liv är vad vi själva
lägga däruti. Livet är rikt och fullt, bara vi förstå att öppna våra
hjärtan för vad det bjuder oss.
— Jag tror, att jag förstår vad ni menar, sade Anne begrun-
dande, och jag har så mycket, som jag känner mig tacksam för.. .
Mitt arbete, och Paul Irving och de rara tvillingarna, och alla mina
vänner . . . Vet fru Allan, att vänskap är jag så tacksam för. Den
förljuvar livet så mycket.
— Sann vänskap är oss verkligen till stor hjälp, sade fru
Allan, men vi böra hålla den högt i heder och aldrig sudla den
med bristande sanningskärlek och öppenhet. Jag fruktar, att nam-
net vänskap ofta dragés ned till ett slags närgången förtrolighet,
som mycket litet har med verklig vänskap att skaffa.
— Jaha — precis som Gertie Pyes och Julia Bells. De äro
mycket förtroliga och visa sig överallt tillsamman, men Gertie sä-
ger alltid stygga saker om Julia bakom hennes rygg, och alla måste
tro, att hon är avundsjuk på henne, därför att hon alltid ser så
belåten ut, när någon anmärker på Julia. Jag tycker det är ett
vanhelgande att kalla sådant vänskap. Om vi ha vänner, böra vi
ju endast uppsöka det bästa hos dem och skänka dem det bästa
vi själva äga, inte sant? Vänskap bör väl vara det skönaste som
finnes i världen.
— Vänskap är mycket vacker, sade fru Allan och log, men
en dag förr eller senare —
Så avbröt hon sig själv. 1 det känsliga ansiktet bredvid henne,
med dess vita panna, troskyldiga ögon och rörliga drag, fanns
ännu mycket mera av barnet än av kvinnan. Ännu så länge rymde
Annes hjärta endast drömmar om vänskap och ärelystnad, och fru
Allan nändes ej i förtid störa denna ljuva omedvetenhet. Den
avbrutna meningen lämnade hon åt kommande år att avsluta.
XVI.
Ett intressant brev.
— Anne, sade Davy med bedjande röst, i det han klättrade
uppför den blanka, skinnklädda soffan i Grönkullas kök, där Anne
122
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
