Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Nya äventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nya äventyr.
XVIII.
Nya äventyr.
— Anne, sade Davy, i det han satte sig upp i sängen och
stödde hakan i händerna, Anne, var ligger drömlandet? Jag
somnar ju i min säng varenda kväll, men vart tar jag vägen,
när jag far till drömlandet, där jag ser och gör allt vad jag dröm-
mer om? Jag vill veta, var det ligger och hur jag kommer dit
och hem igen utan att veta någonting om det — och klädd till
på köpet bara i min nattskjorta . . . Var ligger det nånstans?
Anne satt i fönsterkarmen i det västra gavelrummet med
blicken fäst på den sjunkande solen, som liknade en stor blomma
med en kalk av grannaste gult, ur vilken lysande strålar sprungo
fram som ståndare uppåt himlavalvet. Hon vände på huvudet
vid Davys fråga och svarade med ett drömmande tonfall:
»Du undrar storögd, du, som intet vet,
men småningom var gåta blir förklarad» . . .
Paul Irving skulle möjligen ha låtit sig nöja med ett sådant
svar, men den mera praktiskt anlagde Davy, vilken, som Anne
ofta med sorg iakttagit, ej hade en gnista fantasi, blev endast för-
bryllad och förtretad.
— Äsch, Anne, nu-pratar du ju bara strunt . . .
— Ja, kära du, ursäkta mig! . . Vet du inte, att det är
bara mycket dumma människor, som tala förstånd jämt och samt?
— Jag tycker du kan svara ordentligt, när jag frågar ordent-
ligt, sade Davy i förnärmad ton.
— Ack, du är ännu för liten för att kunna förstå, sade Anne.
Men hon skämdes smått, när hon sade detta, ty hade hon
ej, med livlig hågkomst av de många snäsiga och överlägsna svar,
hon fått i sin barndom, givit sig själv det högtidliga löftet, att
hon aldrig skulle säga åt något barn, att det var för litet att för-
stå .. . Ändå gjorde hon det nu — så stort är svalget mellan
teori och praktik.
— Ja, jag gör mitt bästa för att växa, sade Davy, men det
är någonting, som är svårt för en själv att raska på med . . .
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
