Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lilla fröken Lavendel.
- Vill ni inte komma tillbaka hit och hälsa på? bad fröken
Lavendel.
Den långa Anne smög sin arm omkring den lilla damen.
— Jo, det vilja vi visst, det, lovade hon. — Nu, när vi väl
ha upptäckt er, komma vi att springa här så mycket, att ni all-
deles tröttnar på oss. Ja, vi måste gå — »vi ä’ tvungna att slita
oss härifrån,» som Paul Irving säger för var gång han varit på
Grönkulla.
— Paul Irving? — En knappt märkbar förändring röjde sig
i fröken Lavendels tonfall. — Vem är det? Jag trodde inte det
fanns någon med det namnet numer i Avonlea.
Anne blev ledsen över sin egen tanklöshet. Hon hade all-
deles glömt fröken Lavendels gamla kärlekssaga, då hon råkade
nämna namnet.
— Det är en liten elev till mig i skolan, sade hon långsamt.
— Han flyttade hit från Boston i fjor för att bo hos sin farmor,
gamla fru Irving nere i Strandstugan.
— Är han son till Stephen Irving? frågade fröken Lavendel
och lutade sig ned över sin namne på blomsterrabatten, så att hen-
nes ansikte doldes.
- Ja-
— Nu ska ni få med er var sin bukett lavendel, fjickor, sade
fröken Lavendel muntert, som om hon ej uppfattat svaret på frå-
gan. — Den är skön, tycker ni inte det? Mamma tyckte alltid så
mycket om den. Hon planterade de här kantlisterna för länge
sedan. Pappa kallade mig Lavendel’, därför att han var så förtjust
i blomman. Allra första gången han såg mamma var, när han var
och hälsade på i hennes hem i Östra Grafton tillsamman med
hennes bror. Han blev kär i henne med detsamma som han såg
henne, och på natten fick han ligga i sängen i gästrummet, och
lakanen doftade av lavendel, och han låg vaken hela natten och
tänkte på henne . . . Se’n dess älskade han alltid doften av laven-
del — och det var därför han gav mig namnet. — Glöm nu inte
att snart komma tillbaka, kära små flickor. Vi komma att stå på
utkik efter er, Charlotta den Fjärde och jag.
Hon öppnade grinden åt dem under furorna, och de gingo
ut genom den. Hon såg plötsligt gammal och trött ut; det liv-
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
