Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Fröken Lavendels historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fröken Lavendels historia.
äro möjliga endast mellan en kvinna, som har behållit ungdomens
friskhet i hjärta och själ, och en flicka, vilkens inbillningskraft och
oförvillade uppfattning ersätta den bristande världsklokheten. Anne
hade äntligen upptäckt en verklig »besläktad själ,» medan hon
och Diana tillförde den lilla damens ensamma och avskilda liv en
skatt av sund munterhet och glädje från den yttre tillvaro, som
fröken Lavendel, * själv glömmande, av världen glömd,» för länge
sedan upphört att äga gemenskap med. Med den fläktade ett
vinddrag av ungdom och verklighet in i den lilla stugan under de
ödsliga furornas hägn.
Charlotta den Fjärde hälsade dem alltid med sitt bredaste le-
ende — och Charlottas leenden voro fruktansvärt breda. Hon höll
av dem båda för sin älskade frökens skull och för deras egen.
Aldrig hade glädjen stått så högt i taket i den lilla murgrönklädda stu-
gan som den ofta nog gjorde under denna härliga höst, vilken
liksom tvekade att lämna rum för de obevekligt stundande, kulna
dagarna. November var blott en upprepning av den i färger frås-
sande oktober, och till och med december härmade efter somma-
rens solsken och luftiga dimslöjor.
Men just i dag såg det ut, som om december erinrat sig,
att vinterns tid var inne, och plötsligt blivit mulen och grå med
en vindlös stillhet, som bar bud om att det låg snö i luften.
Anne njöt emellertid mycket av sin vandring genom den av-
lövade bokskogens ändlösa irrgångar. Fastän hon gick ensam,
hade hon aldrig tråkigt; hennes fantasi befolkade gångstigen med
muntra följeslagare, och med dessa underhöll hon ett livligt »låts-
samtal,» som var kvickare och mera roande än samtal bruka vara
i verkliga livet, då människor ofta tyvärr äro oförsvarligt slöa och
trögtänkta ... 1 ett »låtssällskap» av utvalda intelligenser säger
envar just det, man önskar han eller hon måtte säga, och ger så-
lunda en själv tillfälle att svara just vad man helst önskade säga.
Uppvaktad av detta osynliga sällskap hastade Anne skogsstigen
framåt och anlände till den lilla avtagsvägen nära Ekostugan, just
som stora, fjäderlätta flingor sakta började dala genom luften.
Vid den första kröken kom hon rakt på fröken Lavendel,
där hon stod under en stor fura, som sträckte sina grenar vida
186
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
