Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Fröken Lavendels historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fröken Lavendels historia.
— Nå men vad var det, som kom emellan? frågade Anne
ivrigt.
— Kära du, vi blevo osams på det simplaste, dummaste
sätt . . . Inte vet jag, vems skuld det egentligen var. Stephen
var nog den, som började, men jag förtretade honom väl på nå-
got sätt ... Du ska veta, att han hade ett par rivaler. Jag var
fåfäng och kokett och tyckte om att retas litet grand med honom .. .
Men han var en mycket stolt och ömtålig natur. Ja, vi skildes åt
i vredesmod på ömse håll. Men jag tänkte, att allting skulle bli
bra igen, och det hade det också gjort, om inte Stephen kommit
tillbaka alltför snart. Ty Anne, kära min vän, jag ska säga dig
en sak . . .
Här sänkte fröken Lavendel rösten, som om hon ämnade av-
lägga en ryslig bekännelse.
— Ser du, jag är ganska långsint av mig . . . Ack nej,
dra inte på munnen — det är tyvärr alltför sant. Det ligger i
min natur att vara trumpen och tjura, när någonting gått mig emot,
och Stephen kom tillbaka, innan jag ännu hunnit »gona» mig.
Jag ville inte höra honom, och jag ville inte förlåta honom — och
då for han sin väg på allvar. Han var för stolt att komma igen.
Se’n gick jag och var stött för det, att han aldrig kom. Jag kunde
ju ha skickat bud på honom, men se det ville jag inte förödmjuka
mig till . . . Jag var precis lika stolt som han, och snarstucken-
het och ovillighet att ta första steget - av det kommer aldrig
någonting gott, Anne. Men aldrig kunde jag fästa mig vid någon
annan, och aldrig ville jag det heller . . . Hellre ville jag gå ogift
i tusen år än gifta mig med någon, som inte var Stephen Irving.
Fröken Lavendel makade de glödande eldbränderna tillhopa,
så att en kvast av gnistor sprakande flög upp.
-Ja, allt det där ligger nu långt tillbaka i tiden - står
för mig nästan bara som en dröm . . . Jag ser, du tyckei synd
om mig, Anne, men det är inte så farligt . . . Man kan mycket
väl leva och ha ganska trevligt med ett brustet hjärta. Och mitt
hjärta brast, när jag såg, att Stephen Irving aldrig mer kom till-
baka. Men, Anne, ett brustet hjärta är bra mycket värre i roma-
nerna än i verkliga livet . . . Jag skulle vilja jämföia det med en
ond tand - fastän den bilden stöter dig förstås ... Den kan
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
