Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Fröken Lavendels historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fröken Lavendels historia.
i det hon fattade Pauls hand och såg på honom, där han stod,
vacker och barnslig i sin prydliga lilla pälsrock och mössa. -
Han — han är mycket lik sin far.
— Jaha — alla säga, att jag är min pappa upp i dagen, be-
kräftade Paul, som redan tycktes hemmastadd.
Anne, som givit akt på den lilla scenen, drog en lättnadens
suck. Hon såg, att fröken Lavendel och Paul genast kommit var-
andra nära och att det ej skulle komma att råda något tvång eller
någon stelhet mellan dem. Fröken Lavendel var en mycket för-
ståndig liten människa trots sina drömmar och sin romantiska lägg-
ning, och efter det första lilla känsloutbrottet röjde hon absolut
ingenting av vad som möjligen rörde sig i hennes inre, utan be-
mötte Paul lika glatt och naturligt, som om han varit son till vem
som helst och kommit för att hälsa på henne.
De tillbragte en mycket munter eftermiddag med varandra
och åto en kvällsvard, bestående av så många delikata små rätter,
att gamla fru Irving skulle ha slagit ihop händerna av fasa och
spått, att Paul nog finge ont i magen i en hel vecka.
— Kom snart igen, min lilla pojke, sade fröken Lavendel
och räckte honom handen till avsked.
— Ni får kyssa mig, om ni vill, sade Paul allvarligt.
Fröken Lavendel böjde sig ned och kysste konom.
— Hur kunde du förstå, att jag det ville? viskade hon.
— Jo, för att ni såg på mig alldeles som min egen lilla
mamma brukade göra, när hon ville kyssa mig. Annars tycker
jag inte om att bli pussad . . . Det gör inga pojkar. Det förstår
nog fröken. Men det var skillnad med er . . . Och får jag komma
tillbaka hit och hälsa på er? Jag skulle gärna vilja bli riktigt god
vän med fröken, om ni inte har någonting emot det?
— Nej — det har jag nog ingenting emot, sade fröken
Lavendel.
Hon vände sig om och gick in mycket fort, men några
ögonblick senare stod hon i sitt fönster och vinkade ett glatt och
leende farväl till dem.
— Jag tycker om fröken Lavendel, sade Paul, medan de
vandrade framåt skogsstigen. — Jag tycker om hennes sätt att se
på mig, och jag tycker om hennes stuga, och jag tycker om Char-
191
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
