Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV. Farbror Abes oväder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Farbror Abes oväder.
»Farbror Abe, vår välkände väderleksprofet, förutspår ett häf-
tigt oväder med åska och blixt på aftonen den tjugotredje maj,
med början på slaget sju. Ovädret kommer att draga fram över
större delen av provinsen. Personer, som äro stadda på resa
denna afton, göra väl uti att förse sig med regnkappor och pa-
raplyer.»
— Farbror Abe har visserligen sagt, att vi ha att vänta ett
oväder nu i vår, sade Qilbert, men tror du verkligen, att herr
Harrison slår sig ut för Isabella Andrews?
— Nej, svarade Anne skrattande, jag är säker på, att han
bara går och spelar bräde med herr Harmon Andrews. Men fru
Lynde påstår, att hon vet, att Isabella Andrews nödvändigt måste
gifta sig snart, för hon har varit vid så förtjusande gott lynne
hela våren.
Stackars gamle farbror Abe blev ganska förargad över noti-
sen. Ffan misstänkte, att den anonyme författaren drev gyckel med
honom, och försäkrade vred, att han visst inte satt ut något sär-
skilt datum för sitt oväder . . . Men ingen trodde honom.
Livet i Avonlea gick sin gilla jämna gång. »Samhällsförbätt-
rarna» hade sin länge omtalade planteringsdag; varje medlem plan-
terade med egna händer eller genom någon annan fem prydnads-
träd. Som föreningen nu räknade fyrtio medlemmar, innebar detta,
att trädens antal var tvåhundra. Tidig havre grönskade på de röda
fälten; fruktträdgårdar i ljuvlig blom hägnade lantgårdarna, och
Snödrottningen stod åter klädd till brud. Anne tyckte om att sova
med fönstret öppet och låta den friska doften fläkta över sitt an-
sikte hela natten. Hon njöt därav, men Marilla kunde ej få för
sig annat än att hon utsatte sig för livsfarlig förkylning.
— Vår stora allmänna tacksägelsedag borde firas om våren,
sade Anne en afton till Marilla, när de sutto på stentrappan till
sin farstudörr och lyssnade till grodornas silverklara körer. — Det
vore väl bra mycket bättre än att ha den i november, då allting
är dött eller ligger i slummer. Då måste man draga sig till min-
nes, att man ska vara tacksam, men i maj kan man helt enkelt
inte låta bli att vara tacksam – vara tacksam åt att man lever . . .
Jag känner mig precist som Eva måste ha känt sig i Edens lust-
gård, innan allt trasslet började . . . Mig tyckes det, Marilla, att
Montgornery, Anne. 103 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
