Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV. Farbror Abes oväder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Farbror Abes oväder.
— Himlen vete, när vi få nya glasrutor igen, sade Marilla.
— Herr Barry red över till Carmody nu på eftermiddagen,
men inte en ruta kunde han få, varken för pengar eller goda
ord . . . Båda glasmästarna hade blivit läns redan klockan tio, så
hade folket i Carmody sprungit där. Kändes ovädret svårt i Vit-
sand, Gilbert?
— Jo, det vill jag lova! Jag måste stanna kvar i skolsalen
med alla barnen, och jag trodde somliga av dem skulle mista
förståndet av förskräckelse. Tre av dem dånade, och två flickor
började skaka och darra i hela kroppen, och Tommy Blewett
hävde upp ett gallskrik för varje gång det kom en blixt.
— Jag skrek bara ett enda litet tag, sade Davy stolt. —
Min trädgård blev alldeles förstörd, fortfor han i mera sorgsen
ton. — Men Doras blev det med, tilläde han med en min, som
angav, att i detta faktum låg en stor tröst för honom själv.
Anne kom nedspringande från västra gavelrummet.
— O, Gilbert, har du hört, vad som har hänt? Åskan slog
ned i Levi Bouiters gamla ruckel uppe i backen och brände ned
det ända till grunden! Det är naturligtvis inte snällt att glädja
sig över en sådan sak, som ju innebär en förlust för ägaren . . .
Men ändå . . . Och herr Boulter säger, att han tror, att vår före-
ning har frambesvurit ovädret med flit . . .
— En sak är åtminstone viss, sade Gilbert och skrattade.
— Vår lilla tidningsnotis har i högsta grad stadgat farbror Abes
rykte som väderleksprofet. Här blir en ny tideräkning på orten
— man skiljer på det som hände före farbror Abes oväder eller
efter det . . . Det var ändå högst förunderligt, att det skulle in-
träffa just på den dagen vi bestämt . . . Jag nästan känner mig en
smula brottslig, som om jag verkligen »frambesvurit» det . . .
Men rätt så gärna kunna vi glädja oss åt, att det gamla huset
inte står där längre och skräpar — man blir så lagom glad, när
man tänker på våra unga nyplanterade träd . . . Inte tio av dem
ha sluppit undan oskadda.
— Kära du, dem plantera vi om nästa vår, sade Anne med
stort lugn. — Det är åtminstone en god sak med den här världen
— man kan alltid vara säker på, att det i sinom tid kommer en
ny vår.
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
