Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Avonlea upplever en skandal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Avonlea upplever en skandal.
tjock och spann, fastän Milty och jag var ikring henne hela efter-
middagen och passade på’na. Men — Davy förmådde ej längre
motstå plommonsyltets upplivande inverkan — bättre lycka en an-
nan gång! Varför skulle hon just nu höra upp med anfallen,
när hon brukat ha dem varenda dag annars, va’? . . . Det här
syltet är vådligt gott.
Huru skulle man väl kunna undgå att anlägga en ljusare
synpunkt på tingen, när man har ett tefat med plommonsylt
framför sig?
Söndagen var så regnig, att ingen människa gick utom dör-
ren, men på måndagen hade åtskilligt sipprat ut rörande den
Harrisonska familjekonflikten. Det pratades allmänt därom i sko-
lan, och Davy kom hem, laddad med nyheter.
— Marilla, herr Harrison har en ny fru — ja, inte precis
ny, men di har inte varit gifta på bra lång tid nu, sa’ Milty.
Jag har alltid trott, att när man var gift, så fick man hålla i med
att vara det, men Milty säger, att man kan sätta stopp, om man
inte vill vara med om’et längre ... Då bara tar man och reser
från sin fru, och det är just det, som herr Harrison har gjort...
Milty sa’ att herr Harrison reste ifrån sin fru för att hon kastade
saker på honom — saker, som gör ont — och Arty Sloane sa’,
att det var för det inte han fick röka, och Ned Clay sa’, att det
var för att hon trätte och kältade jämt . . . Jag skulle inte fara
ifrån min fru för någonting sådant. Jag skulle bara stampa med
foten i golvet och säga: >Hörru’ gumma, nu får du allt lov te
göra som ja’ vill, för ja’ ä’ kar, sirru’1» — Och då fick man
nog med samma se på annat . . . Men Annetta Clay sa’, att frun
reste från honom, för han ville aldrig torka sig om fotterna på
dörrmattan, och då fick han skylla sig själv, sa’ hon ... Nu går
jag genast bort till herr Harrison för att titta på’na.
Davy kom snart tillbaka, något lång i ansiktet.
— Frun var inte hemma — hon hade åkt till Carmody med
fru Lynde för att skaffa nya tapeter till förmaket. Och Anne,
hälsa från herr Harrison, att du ska gå bort till honom, för han
vill språka med dig. Och nu ska ni få höra: golvet ä’ skurat,
och herr Harrison var rakad, fastän det inte var nå’n predikan i
kyrkan i går.
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
