Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Där vägen kröker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där vägen kröker.
att handskas med, även om de inte ä’ så intressanta som som-
liga andra.
Gilbert Blythe var förmodligen den enda, som nyheten om
Annes avskedsansökan beredde oblandat nöje. Hennes skolbarn
togo saken som en ren olycka. Annetta Bell grät och skrek så
att hon måste lägga sig till sängs, när hon kommit hem. Anthony
Pye rusade på två intet anande pojkar och klådde upp dem —
bara för att få ge luft åt sinakänslor. Barbara Shaw grät hela
natten. Paul Irving sade rent ut ifrån till sin farmor, att hon
fick inte vänta, att han åt någon gröt på den närmaste veckan . . .
— Jag kan inte, farmor, sade han. — Jag vet verkligen
inte, om jag kan få ned någonting. . . Det sitter liksom en tjock
klump i min hals . . . Jag skulle ha gråtit på hemvägen från sko-
lan, om inte Jake Donnell tittat på mig hela tiden. Men jag
gråter nog, se’n jag gått och lagt mig i kväll — tror farmor, att
det kommer att synas på mina ögon i morgon? . . . Men se grö-
ten, den rår jag inte med . .. Jag kommer att behöva all min
själsstyrka för att övervinna detta, farmor, så det blir ingen kvar
att kämpa med gröten ... O, farmor, jag vet inte, vad jag ska
ta mig till, när vår snälla, vackra fröken reser sin kos . . . Milty
Boulter säger, att han kan slå sig i backen på, att Jane Andrews
får platsen efter henne. Fröken Andrews är nog mycket snäll och
bra — men inte förstår hon en som fröken Shirley . . .
Även Diana hade en ganska dyster syn på saken. — Ack,
vad det blir ensligt här i vinter, klagade hon en kväll i skym-
ningen, då månskenet göt sitt silverklara flöde mellan körsbärs-
trädets grenar och fyllde det östra gavelrummet med ett milt,
drömlikt skimmer. De båda flickorna sutto och pratade med var-
andra, Anne i sin låga gungstol vid fönstret, Diana uppflugen
på sängen.
— Du och Gilbert ha farit er väg — och Allans likaså.
Pastor Allan kommer att bli kallad till Charlottetown, och det är
klart, att han säger ja. Det är för nedrigt . . . Jag kan just undra,
vem vi i sinom tid få i hans ställe.
— Måtte de inte välja pastor Baxter från Grafton, sade
Anne med stor bestämdhet. — Han vill gärna ha pastoratet, men
han predikar så ohyggligt tråkigt. Herr Bell säger, att han är en
219
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
