Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Där vägen kröker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där vägen kröker.
nes mörka hår, och hon skulle vandra omkring och sätta finger-
spetsen under liljornas kinder och viska små hemligheter med ro-
sorna . . . Och jag skulle gå fram, ack så sakta, så sakta, och
räcka uthänderna och säga till henne: »Lilla Hester Gray, får jag
inte bli din lekkamrat — jag tycker också så mycket om rosor!»
Och så skulle vi sätta oss ned på den gamla bänken och tala
litet och drömma litet eller bara sitta och tiga skönt med var-
andra. . . . Och så skulle månen gå upp och jag skulle se mig
omkring — och så skulle det plötsligt inte finnas varken någon
Hester Gray eller något litet hus med vildvin omkring eller några
rosor . . . Bara en stor förvildad trädgård, där narcisserna lysa
fram ur gräset och vinden suckar, ack så sorgesamt, i körsbärs-
träden . . . Och så skulle jag inte veta, om det varitverkligt eller
om jag drömt det alltihop.
Diana reste på sig och satte sig så, att hon fick ryggen mot
väggen. När ens sällskap i skymningsstunden pratade om sådana
där kusliga ting, var det säkrast att sätta sig så, att man hade
väggen bakom sig och inte kunde inbilla sig någonting . . .
— Samhällsförbättrande föreningen kommer allt att föra en
tynande tillvaro, när både du och Gilbert äro borta, sade hon
dystert.
— Säg inte det, du! utbrast Anne livligt, hastigt återkom-
mande från drömlandet till den verkliga tillvarons praktiska ange-
lägenheter. — Den står minsann på så säkra fötter numera, helst
se’n de vuxna börjat intressera sig så mycket för den ... Se bara
vad de i sommar ha gjort för sina gräsplaner och avtagsvägar!
Jag ska dessutom vänta på nya idéer, medan jag ligger vid hög-
skolan, och dem ska jag sedan skriva ned i en uppsats och skicka
hit. Se inte allting så i svart, Diana! Och missunna mig nu
inte den här lilla glädjestunden. Längre fram, när det kommer
till kritan och jag verkligen ska fara, känner jag mig nog så
lagom glad.
— Ack, du har det ändå bra förspänt, du — får komma
tiil högskolan och ha muntert där och skaffa dig en hel hop trev-
liga nya vänner . . .
— Jag hoppas jag ska få rätt många nya vänner, sade Anne
tankfullt. - Det är just sådana slags möjligheter, som göra, att
221
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
