Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. En eftermiddag i Ekostugan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En eftermiddag i Ekostugan.
annan, som jag påminner fröken om, sade Paul, som då och da
röjde glimtar av en skarpsynthet, vilken gjorde det rådligast för
hans omgivning att ej gå och bära på några hemligheter, när han
fanns i närheten.
— Du påminner mig om någon, som jag var bekant med
för länge sedan, sade fröken Lavendel sakta.
— När ni var ung?
— Ja, när jag var ung. Tycker du jag ser mycket ålder-
stigen ut nu, Paul?
— Vet fröken, jag kan inte bli riktigt klok på det, sade
Paul förtroligt. — Ert hår ser gammalt ut — jag har aldrig nån-
sin känt en ung människa med vitt hår . . . Men när ni skrattar,
bli era ögon precis lika uriga som min egen söta skolfrökens. Vet
fröken vad — Pauls ansikte och stämma voro lika högtidliga som
en domares — jag tror ni skulle bli en förfärligt rar mamma.
Ni har just den rätta blicken i era ögon — den blicken, som min
lilla mamma hade. Jag tycker det är stor synd, att ni inte har
några egna pojkar.
— Jag har en liten drömgosse, Paul.
— Ånej — har ni det? Hur gammal är han?
— Ungefär jämnårig med dig, tror jag. Han borde nog
vara äldre, eftersom jag har drömt om honom långt innan du
var född. Men jag låter honom aldrig bli äldre än elva, tolv år,
för gjorde jag det, så kunde han en vacker dag växa från mig,
och då skulle jag alldeles tappa bort honom.
— Ja visst, nickade Paul. — Det är just det roliga med
drömmänniskor — de. behålla den ålder man själv ger dem. Ni
och min egen skolfröken och jag själv äro de enda i hela världen,
som ha reda på, att jag har drömmänniskor . . . Ä’ det inte bra
roligt, att vi alla tre ä’ bekanta och goda vänner? Men så’na
som vi finna nog alltid varandra . . . Farmor låtsar aldrig någon-
ting och drömmer bara om kattor och lindebarn, och Mary Joe
tror, att jag är konstig i knoppen för att jag liksom har mitt för
mig . . . Fröken Lavendel förstår . . . Berätta mig nu allting om
er lilla drömgosse!
— Han har blåa ögon och lockigt hår. Varenda morgon
smyger han sig in och väcker mig med en kyss. Se’n leker han
234
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
