Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. Poesi och prosa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Poesi och prosa.
henne. Tänk nu, sådan god utgång allting har fått! Och jag
har verkligen haft ett finger med i spelet! Fru Lynde säger för-
stås alltid, att vad som ska ske, det sker, men jag tycker ändå
det är roligt att tänka sig; att man har varit ett försynens red-
skap . . . Och vådligt romantiskt — det kan man då inte förneka
att det är!
— Det tycker du, det, men jag kan verkligen inte inse, vari
det romantiska ligger, sade Marilla helt torrt.
Marillas oförgripliga mening var, att Anne gjorde för stor
affär av hela giftermålshistorien och att hon hade fullt med arbete
hemma för att rusta sig i ordning till högskolan, utan att behöva
»sno i väg» till Ekostugan nära nog varenda dag för att hjälpa
fröken Lavendel.
— Där bli allra först två unga människor osams, och ingen-
dera vill ta första steget för att det ska bli gott och bra igen.
Så far Steve Irving till Staterna, och när en tid förgått, så gifter
han sig där, och det går rakt ingen nöd på honom, efter vad jag
kan inse ... Så dör hans hustru, och när den värsta änklings-
sorgen gått över, så får han idén att fara hem och titta efter, hur
hans gamla flamma har det. Under tiden har hon levat ogift,
förmodligen därför att hon varit kräsen och gubevars ratat dem,
som möjligen anmält sig . . . Så råkas herrskapet på nytt och
komma överens om att gifta sig — bättre sent än aldrig. Vad
ligger det för romantik i detta?
— Rakt ingen, när du framställer det på det sättet, sade
Anne i klagande ton. Det kändes alldeles, som om någon slagit
en skopa kallt vatten över henne. — Det där låter då som rena,
rama prosan . . . Men det blir så helt annorlunda, om man -
ja, nu kommer jag med en bild, det kan inte hjälpas, Marilla —
tittar på det genom poesiens synglas . . . Och nog är det ändå
bra mycket roligare!
Anne hade nu åter hämtat sig efter kallduschen; hennes ögon
glänste, och rodnaden hade stigit upp på hennes kinder.
Marilla tittade på det strålande unga ansiktet och höll inne
med den sarkastiska anmärkning, hon hade på tungan. Kanhända
dagades inom henne ett svagt medvetande av, att ett sådant där
»poesiens synglas® ändå ibland kunde vara rätt bra att ha . . •
248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
