Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det gifves väl icke mången nordbo, som icke lifligt
tilltalas af den nordiska florans fagra vårbarn, — hvilka på
berg och i dal, i skogens tysta gömslen och vid de brusande
bäckarnes strand så älskligt och tillitsfullt förkunna, att den
långa, enformiga, liflösa vinterns herravälde ändtligen är
förbi, och att naturen återtagit sitt mäktiga lifsarbete.
Jag anser mig emellertid kunna göra äfven det påståendet,
att det är mycket få nordbor, som ägnat dessa florans
förstfödda mer än en flyktig uppmärksamhet, och att
särskildt de äro få, hvilka sökt förklara den sällsamma
egendomlighet, dessa visa i förhållande till nordens öfriga
växtformer. Det är ju en sällsam egendomlighet, att medan
ännu gräset knappt börjat lysa i sin första späda grönska
och andra växter ännu äro försänkta i vintersömn eller blott
börjat gifva de första lifstecknen från sig, vårväxterna stå
klädda i full blomsterskrud, sålunda redan inträdt i det
utvecklingsskede, hvilket de öfriga först nå under sommaren
eller många t. o. m. ej förr än vid höstens början.
Jag har därför trott mig kunna — vid denna de vårliga
förhoppningarnas, de vårliga minnenas fest — framställa några
drag ur dessa för oss alla kära vårväxters lefnadssaga. Den
är långt ifrån innehållslös. Enformig är den heller icke.
Tvärt om, hvar och en har sina mer eller mindre starkt
framträdande och mer eller mindre märkvärdiga egendomligheter.
Alla kan jag därför icke nu skildra. Jag måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
