Gustaf Vasa ett 400-års-minne / 21 (1896) Author: Otto Sjögren Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fångenskapen i Danmark och flykten till Lybeck

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ifrån bemedlad man. Erik Banér »höll honom», skrifver Peder
Svart, »så passeligen väl, dock behagade honom den spisning
där vankade, nämligen salt öl, svart och groft bröd och
härsken sill, så illa, att han hade endels så gärna varit om halsen
som han lefde i sådan ömkan, efter han fast bättre var van
i sitt fädernesland».

Men ännu mera plågades Gustaf af hvad han på denna
nödtvungna vistelseort fick höra om danskarnes planer och om
den stora fara, som hotade hans fädernesland. De danska
junkrar som tjänade i gården eller kommo dit som gäster, lade

Kallö slott.

intet band på sin meddelsamhet, emedan de togo för gifvet,
att han aldrig med lifvet skulle komma därifrån. De läto
förstå, att, om danskarne en gång återigen finge Sverige i sitt
våld, ehvad det måtte ske genom krig eller dagtingan, skulle
de icke försumma att »leka Sanct Peders lek» med de
svenske. Man skulle så mönstra dem, att minsta delen skulle
blifva i behåll. Först skulle man taga vid halsen adeln, därnäst
köpstadsmän och bönder, de där i någon förmögenhet vore,
ty »med en fet oxe är snart sak gifven». Det passar sig
ju mycket väl, sade de, att fattiga danska män få till äkta
de svenska fruar och knapehustrur eller deras döttrar samt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>