Gustaf Vasa ett 400-års-minne / 28 (1896) Author: Otto Sjögren Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återkomsten till hemmet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mig undan», sade han till
Gustaf, »månne icke då
min hustru och edra egna
föräldrar finge umgälla det.
Med eder är det en annan
sak. Man vet ej, på
hvilken ort ni vistas. Ni är ej
kallad till konungens
kröning, och det är ej rådligt,
att ni visar er, förrän ni
undfått hans försäkran.»
I systerlig ömhet sökte fru
Margareta med tårar och
böner öfvertala sin bror
att afstå från sitt farliga
beslut och följa svågerns
råd. Det blef emellertid
fåfängt; svågrarne gingo hvar sin olika väg, den ene till sitt
och sin makas fördärf, den andre till rikets räddning och sin
egen upphöjelse.

Joakim Brahe

Under sin vistelse på Räfsnäs gjorde Gustaf äfven besök
hos den gamle ärkebiskopen Jakob Ulfsson, hvilken, sedan
han afgått från sitt ämbete, bebodde en våning, som han åt
sig tillredt uti Mariefreds kartusianerkloster. Den gamle
ärkebiskopen rådde Gustaf att söka en vänlig uppgörelse med
konung Kristian och lofvade att därvid vara behjälplig med
uppmaning till riksens råd, hvarigenom han hoppades kunna
bereda Gustaf en säker lejd. Han framhöll därvid, att andra
personer, som förut varit konungen misshagliga och måst
undsticka sig i skogarne, nu erhållit fridsbref, »så att dem stod intet
annat före att förmoda, än att all ovilja skulle vara förgäten och
allt det förr brutet var skulle vara en afslutad sak». Ja, han
förmenade, att Gustaf säkerligen vore inbegripen i det
fredsbref, som gifvits åt fru Kristina, Sten Stures änka, då hon
till konungen uppgaf Stockholm. Under några dagar togs
detta förslag i öfvervägande, Gustaf hade nog från början
sina skäl att ej mycket förlita sig på förespeglingarne om
konung Kristians huldhet; det dröjde ej länge, förrän sista

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>